Musikbloggen kommer framöver att leva vidare på kungalvbibliotek.blogspot.com där kommer musiken att få en egen Musikrubrik och vi hoppas att ni som följt musikbloggen följer med över till denna blogg.
Denna veckan är den sista undertecknad jobbar på Kungälvs stadsbibliotek. I lite över fem år har jag varit huvudansvarig för musikinköpen till biblioteket. Det har varit en alldeles fantastisk arbetsuppgift. Och det bästa av allt är att se att kungälvborna har kommit och lånat.
Nu kommer någon annan ta över mina uppgifter då jag kommer byta arbetsplats. Men förhoppningen är att Kungälvs stadsbibliotek även i fortsättningen ska ha en levande musikavdelning.
För att hjälpa till att hålla kvaliteten hög så vill vi gärna ha in så många tips, på musik som ni vill ha, som bara går. Meddela personalen när ni besöker biblioteket eller maila in tips till stadsbiblioteket@kungalv.se
Vi på Kungälvs musikblogg älskar Sonic Youth och så även deras ena frontman Thurston Moore i sina soloprojekt och sidoprojekt. Han är främst känd som experimentell gitarrist men har även en melodisk och fin röst, ibland med någon sorts vaggvisekaraktär som passar materialet på nya soloalbumet "Demolished Thoughts" alldeles utmärkt. Här är volymen nedtonad och gitarren akustisk. Skivan är producerad av Beck och har jämförts med dennes hyllade "Sea Change" från 2002.
... den sistnämnda frågan går helt enkelt inte att besvara, men faktum är att ett gäng legendariska musiker gått bort i samma ålder.
Amy Winehouse 1983-2011
Kurt Cobain 1967-1994
Robert Johnson 1911-1938
Jimi Hendrix 1942-1970
Janis Joplin 1943-1970
Brain Jones 1942-1969
Jim Morrison 1943-1971
Richey James Edwards 1967-1995 (förmodligen)
Dave Alexander 1947-1975
Cobain and Hendrix biographer Charles R. Cross writes, "The number of musicians who died at 27 is truly remarkable by any standard. [Although] humans die regularly at all ages, there is a statistical spike for musicians who die at 27."
Av ingen särskild anledning, utöver att han är allmänt bäst, kommer här en Scott Walker-lista.
Mästerverket Scott 4 finns att låna på biblioteket, låtar från de tre första soloskivorna, lite från 90/00-tal samt lite Walker Brothers finns i listan. Sätt er för allt i världen in i denna sant originella artist om ni inte gjort det.
Steffi - Yours & Mine
Berlinska Ostgut Ton har dominerat technon på 00-talet, klassikerna har avlöst varandra. Steffis nya album är kanske inte banbrytande på något sätt men det dunkar på alldeles underbart!!!!
Peverelist - Dance til the Police Come
Peverelist, veteran på Bristols dubstepscen, har gjort en av årets bästa technolåtar. Titeln beskriver vad det handlar om, dunkla fester i skogar och industrilokaler som fortsätter tills alla tröttnat eller tills polisen stänger ner dem. Låten lyckas se tillbaka nostalgiskt på acid house-eran samtidigt som den flyttar gränserna framåt.
Fleetwood Mac - Brown eyes (MAU's discofied tribute)
Discoedits av gamla poplåtar var förra årets stora dansgolvsplåga. Överhuvudtagen känns det som Discon tagit över många dansgolv här i Göteborg efter några års housedominans. Den här vackra Fleetwood Mac-editen får stå för det. MAU vs Fleetwood Mac - Erown Byes (MAU's Discofied Tribute) by mau
2562 - This is Hardcore
Inte lika mycket dubstep på listan i år, kanske beror det på att Dubstep börjat bli mer och mer likriktad och kommersiell, medan de som för gränserna framåt, som Peverelist, 2562 och Ramadanman börjar närma sig helt andra musikstilar. "This is Hardcore" från holländaren 2562's senaste album "Fever" är ett exempel på detta. 2562 - Fever (doubt001cd/lp) [April 2011] by 2562 / A Made Up Sound
Todd Terje - Ragysh
Fjord-house eller norsk disco har varit en vital genre över hela 00-talet och den här dängan av Todd Terje går inte att inte skaka på diverse kroppsdelar till.
Bruno Pronsato - Lovers Don't
Bruno Pronsato's romantiska krauttechno på "The Make Up, the Breakup" (2009) är ett av decenniets bästa album i genren och nya "Lovers Do" följer i samma fotspår. Ännu mer eftertänksamt och tillbakalutat denna gång, ett album av vackra ljud att spaca ut till.
Planningtorock - I'm Your Man
Denna egensinna electroartist som samarbetat en del med svenska The Knife, har gjort ett starkt album som kommer ut på hipsterbolaget DFA. Svårt att genrebestämma men någon sorts dansmusik är det ju. (Disco Not Disco?)
Morphosis - Silent Screamer
Libanesiske Morphosis album "What We Have Learned" ska imponerande nog ha spelats in på två dagar, något som inte alls hörs på musiken, som är en sofistikerad, jazzig deeptechno-hybrid.
Även nu under sommaren ramlar några nya skivor in, eller rättare sagt, några äldre skivor nu finns i sortimentet. det är bara att gå och titta på nyhetshyllan efter;
Paladins - Let's Buzz (rockabilly)
Black Milk - Album of the Year (hiphop)
Justin Adams & Juldeh Camara (västafrikanskt)
Weekend - Sports (indierock)
Gold Panda - Lucky Shiner (electronica)
Jatoma - Jatoma (techno)
DJ /Rupture - Special Gunpowder (electroniskt/dub)
Jag tycker att 1349s tredje album Hellfire från 2005 är det bästa i norsk black metal och i genren överhuvutaget kanske bara överträffat av svenska Bathorys Under the sign of the black mark från 1987. En kanske inte helt okontroversiell åsikt och jag har all respekt för band som Burzum, Mayhem, Darkthrone, Emperor m.fl. men kombinationen av Frosts (även trummis i Satyricon) mästerligt brutala kulsprutetrummor, en primitiv men klar produktion och episka låtar som "Hellfire" och "I am abomination" gör att skivan står över även klassikerna i den ondaste norska musiken.
På uppfäljaren revelations of the black flame som nu finns att låna på biblioteket, har just det halsbrytande tempot tonats ner, för ett mer stämningsfullt mörkt groove. Även den sidan behärskar 1349 till fulländning och när blast-beatet väl kommer några minuter in i andra låten Serpentine Sibilance, är gåshuden ett faktum.
Strut records har det senaste året försett oss med massor av fina cd-samlingar. De gräver fram musik från världens alla hörn och allt de hittar svänger något enormt. Är det en skiva ni ska ha till grillfesten i sommar så är det Sofrito - Tropical discotheque. Blandningen av den sensuella svänget från latinamerika med mer hårdföra afrikanska rytmer gör resultatet väldigt lyckat. Skivan finns att låna nu.
... kommer alla från den alltid levererande residentadvisor.net
, världens bästa site för elektronisk musik. Motbevisa mig gärna, men just nu precis som förra året och året före det verkar det så.
Planningtorock har samarbetat en del med svenska The Knife och gör elektronisk musik som överskrider genrebeskrivningar. Senaste albumet W släpptes på DFA (LCD Soundsystem, Hercules & Love Affair, The Rapture mm) och är alldeles utmärkt precis som denna mix:
Convextion är något så ovanligt som en dubtechnoartist från Austin, Texas. Jag har själv aldrig hört talas om någon Texas-techno och det mest namnkunniga samarbetet Convextion gjort är med mitt favortbolag Deepchord, från Detroit. Convextion har varit aktiv sedan 90-talet men endast fått ut ett fåtal skivor, några under electro-aliaset ERP. Men kvaliteten har varit jämn och hög, precis som i detta liveset:
OBS! Podcasts på RA ligger kvar under en begränsad tid så snabba er att ladda ner! :) Men läser ni detta när de här mixarna redan är arkiverade, kolla bara upp vilka som finns uppe!
Omslaget på Bon Ivers nya självetitlade skiva är som gjort för att införskaffas på vinyl. Först då ser man hela konstverket. Har ni inte gjort det utan vill åt musiken så har vi nu skivan för utlån. Även nytt med:
Gillian Welch Eilen Jewell Baskery Beyonce Jill Scott Eric Saade
Visst är det mycket lugnare skivutgivning under sommaren men vi får in nytt till biblioteket då och då. Missa särskilt inte Woods nya skiva Sun & shade. Det är ett band som bara blir bättre och bättre.
Är han nästa stora singer-songwriter? Den frågan kan man ställa sig om Dylan Leblanc. Skivan Paupers feild från förra året är en storstilad debut. Men vi har sett många män och kvinnor i den här genren som bara har en eller ett par stora skivor i sig. Fast med ynglingen Deblanc känns det som det finns mer.
Ikväll spelar han tillsammans med bland annat Band of Horses, Basia Bulat och First Aid Kit på Trädgårn i Göteborg. Vi får se om han bjuder på några nya låtar.
Ni vet väl att vi ständigt får in ny musik även om vi inte skriver om det här på bloggen. Ett gäng skivor har ställts ut det senaste. Bland annat den formidabla skivan Diamond mine med King Creosote & Jon Hopkins.
Vem är rockhistoriens bästa och coolaste trummis? Svaret kan mycket väl vara Levon Helm. Svänget han och de andra i The Band fick till går inte att slå.
Nyligen kom skivan Ramble at the Ryman med Levon Helm. Inspelad live så visar den att han trots sjukdom kan fortfarande. Lyssna ovan och kom och låna.
Med nya skivan Eye contact har bandet Gang Gang Dance tagit ytterligare ett steg mot odödlighet. Lyssnar man bara nog så kommer belöningen. Skivan finns nu att låna. Ovan kan man höra det drygt elva minuter långa inledningsspåret Glass jar.
Jaha, får se vad man kan skriva om Dylan att få knäskålarna sönderslagna av någon rabiat Dylanman. Senaste dagarnas artikelserie i DN gör mig helt klart nervös.
Vi har i alla fall ställt fram ett Dylanbord på biblioteket. På det finns skivor, biografier och DVD.
Jag hade tänkt lista mina favoritlåtar men insåg snabbt att youtube har begränsad Dylantillgång. Det här är det bästa av vad jag hittade och jag passar på att tipsa om albumen de är med på!
Time Out of Mind, 1997
Det här tv-framträdandet hjälpte helt klart mig över till rätt sida av Dylan-staketet i mina tonår på det sena 90-talet. Time Out of Mind hyllas som en comebackskiva och starten på en stark period sent i karriären som väl egentligen håller på fortfarande.
Blood On the Tracks, 1975
Dylans skilsmässoskiva är för mig hans bästa. Istället för att vara oåtkomligt poetiskt geni (Blonde on Blonde) eller politisk agitator (Times They Are a-Changin') skriver han med samma precision om kärlek, svek och uppbrott på detta mästerverk. I vilken vers han sjunger "blue" bäst i denna liveinspelning av "Tangled Up in Blue", lämnar jag åt experterna
Highway 61 Revisited, 1965
Dylan pluggade in elgitarren vilket räckte för att skapa skandal i den folkmusikscen han på den tiden var kung över. Historien visar att han gjorde rätt, "Like a Rolling Stone", "Ballad of a Thin Man" och "Desolation Row" är bland det bästa som spelats in.
Vi forsätter vår mission att köpa in rockabilly så som den ska låta. Det är väl egentligen inga fel att den här typen av musik dyker upp i de mest kommersiella sammanhang och smak är som alltid subjektivt. Men hur man än försöker så går det inte att återskapa rockabilly från mitten av 50-talet.
Till vår hyfsat dirga samling av rockabillymusik så finns nu också skivan Underground rockabilly att låna. Bland de 25 låtar hittar du bland annat de tre fantastiska låtarna nedan.
Clandestino är en festival i Göteborgs innerstad som försöker lyfta fram musik du inte får höra någon annanstans. Ofta handlar det om artister från delar av världen som inte är Europa eller USA, dvs sådan musik som i vanliga fall buntas ihop i ”World Music” - facket men som bredden på festivalen visar, har väldigt lite gemensamt. Det blir etiopisk jazz med Mulatu Astatke, knastrig electronica av Hype Williams, hiphopbeats som samplar vietnamesisk 70-talsmusik med franske Onra, spoken word/rap med belgisk-kongolesiske Baloji bland mycket annat samt föreläsningar och diskussioner med revolutionerna i nordafrika som tema.
För första gången i år, håller festivalen till på Storan.
Junip och Hindi Zahra kan ni lyssna på i musikmontern på Kungälvs bibliotek.
Den mystiska London-Berlinduon Hype Williams (ingen relation till musikvideoregissören) ska bjuda på ett spektakulärt framträdande som innefattar löpband. Ja.
Mulatu Astatke från Etiopien är en av de största inom modern jazz och gjorde soundtrack till Jim Jarmusch-filmen Broken Flowers
Lyssna på mer musik och snack med arrangörerna här:
Förra hösten firade konsertarrangören Woody West tio år. Från att i början ordnat små spelningar på restaurang Jord i Göteborg så är man nu en respekterad bokare som anordnar konserter flera gånger i månaden på olika scener, med Pusterviksbaren som bas, runtom i Göteborg.
Woody West har sin musikaliska grund i den amerikanska rootsmusiken. Denna mix av rock, country, soul och blues får ofta benämningen americana Ett uttryck som används i brist på annat. I stort sett alla artister värda namnet inom genren har Woody tagit till Göteborg. Vi som bor i närheten ska vara mycket glada för detta.
Den 21 juni har Woody West en minifestival på Trädgårn i Gbg. Åtta band spelar på de tre scenerna. Tre av banden kan du nu lyssna på i våra lyssningsstationer. Dessa är Band of Horses, Dylan Leblanc och First Aid Kid. Andra band som spelar denna junikväll är bland annat Papercuts, Vetiver och Basia Bulat.
Något som genomsyrar alla Woodys arrangemang är den trevliga stämningen. Andra kännetecken är män med skägg, mycket denim och ett och annat par med cowboy boots. Så varför inte besöka Trädgårn för en fin sommarkväll i musikens tecken.
17 maj är Norges nationaldag och vi är inte sämre än att vi uppmärksammar det med att plocka fram några skivor från grannlandet i väst.
Norge är kanske mest känt för 80-talsbandet A-ha med brottarhitten "Take on Me", som finns med på diverse 80-talssamlingar. Vi har två av deras album från 2000-talet.
Det andra man förknippar med Norge är såklart Black Metal, den ondaste formen av hårdrock som blev ökand på 90-talet framför allt på grund av banden Burzum, Mayhem, Darkthrone, Emperor och Immortal som gjort denna fantastiska video:
På 00-talet kom en rad indie-band från Norge med akustiska duon Kings of convenience som spjutspets. Duons ena halva Erlend Öye visade också på sitt första soloalbum att han var intresserad av disco och house, en annan genre som varit stark i Norge på 00-talet. En norsk typ av house med influenser från krautrock, techno och fransk house representeras av Röyksopp men också hyllade producentduon Lindström & Prins Thomas, Björn Torske, Skatebård med flera. Denna typ av musik kallas i vissa sammanhang "Fjord-disco"
En norsk institution är rockbandet Turbonegro vars sångare Hank von Helvete varit sverigeaktuell som filmversionen av Cornelis. En annan norsk institution är indierockveteranerna Motorpsycho som gjort bångstyrig musik sedan 90-talet.
Avslutningsvis vill jag ta upp en av de mest kända klassiska kompositörerna Edvard Grieg vars "I bergakungens sal" är en av de mest spelade styckena alla tider. Möjligen lite uttjatad men ändå en klassiker!
De ständigt spretiga, experimentella och stökiga Animal Collective hör till 00-talets hörnstenar oavsett vad man tycker om dem egentligen. För mig har de alltid varit bäst när de åtminstone försökt göra poplåtar, som "My Girls" och "Leaf House". Bakom dessa låtar finns ofta medlemmen Noah Lennox, mer känd som Panda Bear. På hans andra soloalbum "Person Pitch" från 2007 faller alla bitar på plats: i grunden är Lennox en modern Beach Boys-uttolkare. Sångharmonier dränkta i reverb är kärnan i det han gör men samtidigt visar han en förståelse för modern techno i sina arrangemang utan att för den skull göra någon electroindie. Det handlar mer om att skapa ljudlandskap med repetitionen som verktyg vilket lyckas bäst i den monumentala "Bros" . Skivan var med på i stort sett alla albumlistor för 00-talet, ofta i toppskiktet.
Att följa upp en sådan skiva är som bekant inte helt lätt men nya "Tomboy" är ett rimligt försök. Låna den och avgör själva.
Årets polarpris går till Patti Smith och Kronoskvartetten. Två klockrena utnämningar varav den ena är rolig och den andra är väntad.
Patti Smith har omdefinierat vad en frontperson och textförfattare i rock kan göra. Hon har fört in element av poesi, performance och spoken word, förvisso inspirerad av Jim Morrisson och Bob Dylan men hennes framförande av lyrik i rytmisk form där musiken får anpassa sig efter poesin och inte tvärtom är ett radikalt grepp. Patti Smiths enda hitlåt, den fantastiska "Because the Night" är skriven av Bruce Springsteen och liknar i allt väsentligt inte hennes mest banbrytande material på albumen "Horses" och "Radio Ethiopia"
Kronoskvartetten står för den minimalistiska 1900-talskonstmusik som flera tidigare pristagare representerat, som Steve Reich och Karlheinz Stockhausen. Det intressanta med utnämningen är att man ger den till en uttolkare - Kronoskvartetten är en traditionell stråkkvartett som tar sig an icke-traditionell musik, från minimalisterna till jazz, afrikansk musik och rock. De har med andra ord inte skrivit någon musik utan framför andras verk - det är det originella i uppsättningarna som belönas.
Stig "Stikkan" Andersson instiftade polarpriset 1989 och det första delades ut 1992. Priset gör anspråk på att vara "världens största musikpris" och ska alltså motsvara nobelpriset i litteratur, en status man får säga att priset fortfarande arbetar för att uppnå.
Vad är det då för pris? Priset delas ut till personer vars verk har potentiellt stor betydelse för musikens utveckling. Det har gått till modern komposition (Steve Reich), pop och rockikoner (Paul Mccartney, Bruce Springsteen m.fl.), soul (Stevie Wonder), elektroniska pionjärer (Stockhausen), modern pop (Björk), hårdrock (Led Zeppelin), representanter för icke-västerländsk musik (Gilberto Gil), men även en instrumenttillverkare (Robert Moog) och hela länder (Estland/Lettland/Litauen). En lista på tidigare pristagare finns här
Nu till det intressanta: Vilka har inte vunnit priset? Dags att klaga!
Noterbart är att sju kvinnor vunnit priset inklusive årets pristagare Patti Smith. Man kan undra var exempelvis en Aretha Franklin är? Eller Kate Bush? Elektronisk musik som inte är klassisk lyser också med sin frånvaro, precis som hiphop. Kraftwerk och Public Enemy eller Dr.Dre eller en technopionjär som Juan Atkins känns alla frsäschare är typ Peter Gabriel och andra farbröder som vunnit priset.
Då har vi kommit fram till skärtorsdagen och veckans sista släpp av nya skivor. Som avslutning på denna intensiva vecka har vi ställt ut nya skivor med:
Kajsa Grytt Panda Bear Amon Amarth Niclas Frisk Omara Portuonod Anton Rubinstein Brahms - Violin concerto med Isabella Faust
Med hjälpa av Brian Eno i producentstolen så förvaltar Seun Kuti afrobeaten på ett enastående sätt. Och det skulle väl vara hemskt om inte sonen till den störste, Fela Kuti, skulle lyckats med det. Skivan From Africa with fury: Rise finns nu att låna.
Annat nytt idag:
Cass McCombs Low The High Llamas Crystal Stilts Timber Timbre
Alla som följt Bill Callahan genom åren vet att han har en enormt hög lägstanivå. Nya plattan Apocalypse är ytterligare ett bevis på detta. Kanske är skivan inte riktigt lika stark som förra plattan men för den skull är den mycket bättre än det mesta.
Vi har även fått in nytt med:
Foo Fighters Mike and the Mechanics Kikki Danielsson Robbie Robertson Mohammed Ali
Buffalo Tom har aldrig fått de stora rubrikerna. För det är de nog för vanliga. Se bara bilden ovan. Men låt er inte luras. För Buffalo Tom är ett band att älska. Ända sedan de bildades i slutet av 1980-talet har de leverat fin musik.
Bandets gitarrbaserade rockmusik med lite alternativ touch har stora kvaliteter. Efter bandet legat på is ett tag så återkom de för några år sedan med plattan Three easy pieces. En urstark comeback och skivan kan väl mäta sig med gruppens stora verk från mitten av 1990-talet. I dagarna har nya skivan Skins släppts. Där fortsätter bandet att imponera. Det är tidlös musik från ett klassiskt band.
Kom in och låna skivan Skins. Passa även på att låna deras skiva Sleepy eyed från 1995. Den är kanske deras allra bästa. Vill man ha några smakprov kan man lyssna på denna spotifylista. Klicka här
Alltid när skivbolaget Ace ger ut skivor så får man så mycket mer än musiken. Deras texthäften är exemplariska. Där hittar man massor av information om skivans innehåll. Och det är skrivit på ett sådant sätt att man blir oerhört sugen på att lyssna.
Precis nysläppt är Sweet inspiration - The songs of Dan Penn & Spooner Oldham. På denna skiva hittar man 24 odödliga låtar skrivna av detta låtskrivarpar. Många låtar har man förstås hört innan men när de kommer i ett nytt sammanhang så fungerar de ännu en gång. Eller, mer rätt skrivit, det här är låtar som alltid fungerar.
Väntan har varit alldeles för lång. Men nu äntligen finns det lite nytt att låna: Sara Varga Anna Järvinen Erik Hassle Wiz Khalifa Britney Spears Radiohead Peter Bjorn and John The Pains of Being Pure At Heart Movits New York Dolls
Ikväll spelar de fantastiska skottarna i Mogwai på Trädgårn i Göteborg. Missa inte detta om du vill få en upplevelse utöver det vanliga. Live känns Mogwais musik nämligen i hela kroppen. Deras ljudkaskader är något så ovanligt som väldigt vackra och brutala samtidigt. På biblioteket finns deras fyra senaste skivor att låna. Alla är väldigt bra. Hinner du inte låna dem så börja med att lyssna den spotifylista vi gjort i ordning. Där finns 15 låtar från hela deras karriär som startade med milstolpen Young team 1997.
Ni har väl inte missat att Ron Sexsmith släppt sin bästa platta på många år. Den musikaliska kostym som producenten Bob Rock skapat passar, något överraskande, Sexsmith perfekt. Resultatet blir nämligen perfekt bilåkarmusik. Melodier har alltid varit Sexsmith signum och här bär de texterna bättre än någonsin. Så håll i ratten!
Att göra musik som tar tydligt avstamp i svunna tider kan bli, och blir ofta, rätt misslyckat. Det är svårare än man kan tro att återskapa något. Bandet Graveyard har så tydliga sjuttiotalsinfluenser i sin musik att de verkligen ligger i farozonen för att bli bleka kopior. De har även fått för sig att spela in sin musik som man gjorde förr bara för att det ska låta retro.
Men grejen är att det alltid finns undantag. Graveyard är ett sådant. Faktum är att de på sin nya skiva lyckas tränga sig ur den trånga historiekostymen och låta eget trots att de låter precis som de långhåriga hårda rockbanden gjorde 1973.
Mycket handlar förstås om att få till låtar. Utan bra låtar skulle det falla helt platt. Graveyard har ett sound som inte är nytt men det är låtar som är nya. Vissa av låtarna är faktiskt av den kvaliteten att de skulle platsat på närmast odödliga plattor med de stora banden från sjuttiotalet.
Gillar man hårdrocksband från Göteborg kan man också låna The Haunteds nya platta Unseen. Gillar man Göteborg och historia kan man låna Billdalsbon Stefan Anderssons nya skiva Teaterkungen.
Scritti Polittis überpolerade och extremt noggrant sequencade softrock-funk på storsäljaren Cupid & Psyche 85 är urypen av den elektroniska popfunk från 80-talet som under grungens 90-tal blev så omodern att den dödförklarats fler gånger än dronten men som genom skivor som Daft Punks "Discovery" och band som Phoenix omfamnande av detta sound under 00-talet fått en rättvis upprättelse och Rough Trade gav ut comebacken White Bread Black Beer för något år sedan.
I början av sin karriär var SP också stilbildare inom postpunk och new wave, med låtar som The Sweetest Girl och Skank Bloc Bologna.
Scritti Polittis historia finns nu paketerad på samlingen "abolute" tillsammans med lite nytt gött mos.
Nu har vi fått nya skivan med Bohusläng Big Band. Denna gång ger de sig på att tolka Cole Porters låtskatt. Med Nisse Landgren i spetsen så gör de ett fint jobb. Skivan har fått namnet Don't fence me in. Kom och låna.
J Mascis från Dinosur Jr har i veckan släppt ett hyllat akustiskt album, Several shades of why. Och vi stämmer in i hyllningskörerna. Låna och hylla du med.
En som vi tycker ändå bättre om är Kurt Vile. Hans nya skiva Smoke ring for my halo är en av årets hittills bästa plattor. Förhoppningsvis är ett Sverigebesök på gång. Annars får man bege sig till Roskildefestivalen för att se honom. Först kan man låna skivan.
En stor drös skivor anlände idag. Bland annat hittar man nytt med följande artister:
Raekwon Lucinda Williams Jessica Lea Mayfield Sanna Nielsen Ron Sexsmith Playtones Docenterna The Papercuts Buddy Miller Beady Eye Those Dancing Days Lykke Li Di Leva Rumer Dropkick Murphys
Orkar du inte göra fredagmixen själv så varför inte anlita Derrick Carter. Det enda du behöver göra är att komma och låna skivan Fabric 56 på biblioteket. På detta sätt kan du lägga ändå mer engeri på att få till drinkarna perfekt.
Att vi på Kungälvs stadsbibliotek älskar soulmusik är ingen nyhet. Ständigt fyller vi på vårt sortiment med godheter från soulmusikens storhetsperiod. Senaste nytt är skivan Diggin' for soul där 25 alldeles fantastiska låtar finns. Lyssna på smakproven ovan och nedan så förstår ni.
En av förra årets mest hyllade hårdrocksplattor finns äntligen att låna. Har du inte lyssnat till Agalloch tidigare så är det verkligen dags. Släck ner ljuset och skruva upp volymen.
David Lowery är sångare och låtskrivare i banden Campen van Beethoven och Cracker. Nu har han släppt en soloskiva. Den har så klart letat sig in i vårt sortiment.
Nya skivan Gutter rainbows med Talib Kweli finns också nu.
Den kanske mest kände rapparen Jay-Z har nu gett ut en bok. Självklart har vi köpt in boken Decoded. Här beskriver Jay Z (eller Shawn Carter som är hans födelsenamn) sin uppväxt i Brooklyn. Först som snäll skolpojke, sen som langare i gathörnen och till sist som musiker som tar över världen. I boken beskrivs också mycket intressant hur Jay-Z skriver sina texter och även förklaringar vad låtarna handlar om.
Så här skriver kulturjournalisten Jan Gradvall om boken: Jay-Z:s bok ”Decoded” (Virgin Books) är en unik bok som borde köpas in av samtliga svenska bibliotek, inte minst skolbibliotek. Hiphop är den enda musikgenre i Sverige som förenar unga människor med rötter i alla världsdelar."
Japp, nu är det faktiskt min sista dag på biblioteket ... på ett tag i alla fall. Som avslutning har jag gjort en högst personlig spotifylista som bygger på min lista på musikhistoriens 100 bästa album. Det är alltså inte världens 100 bästa låtar det handlar, det är övermäktigt att få ur sig en sådan lista. Jag får ont i huvudet bara av att tänka på det. Men album går faktiskt att lista, det finns fler faktorer att väga in: är precis alla låtar jättebra? Vad bidrar omslaget med? Skapar låtarna ett större sammanhang? Den sista frågan är jätteviktig eftersom jag anser att ett album inte bara ska vara en samling låtar, den funktionen blir mindre och mindre viktig med de digitala formaten, ett album ska berätta en historia, du ska vara någon annanstans när låt 12 slutar än du var när du slog på låt 1. Trots sådana överväganden får man ända en lista som blir ganska representativ för ens musiksmak. Dock är såklart flera av världens bästa låtar bara utgivna på singel, mp3, eller som spår på i övrigt medelmåttiga album.
Jag har skrivit att jag ska göra en spotifylista om dagen mina sista dagar här på biblioteket. Idag får det bli postpunk. Postpunken följer, som namnet antyder direkt efter punken och några stora förnyare var Joy Division, Gang of Four, the Slits, E.S.G, Talking Heads m.fl som alla finns representerade på listan.
Postpunken behåller den respektlösa attityden och samhällskritiken från punken men är mycket mer experimentell och musikaliskt utmanande än sitt bråkigt rockiga storasyskon. Influenser märks tydligt från Reggae och dub samt tysk krautrock och elektroniska stilar (syntpopen kommer ungefär samtidigt). Även punkens gamla nemesis discon gör sitt avtryck, låtarna är ofta dansanta med markerad bas och 4/4 rytmer.
Postpunken är internationell och det finns representater i såväl USA och England som australien, Tyskland, Frankrike och även Sverige. Som lite lokal anknytning har jag valt ut Freddie Wadlings band Cortex' magnifika "Mayhem Troopers"
September - Love cpr Andreas Mattsson - Kiss death's ass Me and My Arym - Thank god for sending demons The Cave Singers - No witch Magnus Öström - Thread of life
Och jag känner samma sak nu när jag ska på vidare äventyr ett tag efter cirka ett år i Kungälv. Så jag tar och postar några spotifylistor för att täcka in all den fantastiska musik som jag inte hunnit dela med mig av i Kungälv på bloggen, musikspelarna eller i skivhyllan. Det blir såklart bara det jag kommer på just de här dagarna. Igår gjorde jag ett radioprogram om Brian Eno. här är spotifylistan
Man kan tycka att det är lite för sent. Att vi borde haft dessa skivor redan i samband med fotbolls-vm i somras. Visst är det så, men musiken från dessa tre skivor blir aldrig föråldrad. Så upptäck ytterst fräck musik från Sydafrika gjord under slutet av 60-talet och ett tiotal år framåt.
Skivorna står förstås placerade på världsmusik Afrika.
Pj Harvey - Let England shake Väldigt hyllad skiva. Inte för att hennes senaste släpp har varit dåliga men den här skivan är något extra.
Bright Eyes - The people's key Coner Oberst använder sig åter av bandnamnet Bright Eyes
The Streets - Computers and blues Möjligtvis var Mike Skinner bättre för ett antal år sedan. Men det är klart att vi köper in bandets avskedsskiva.
Cowboy Junkies - The nomad series volume 2, Demons Kanadensarna har gjort en hel skiva med Vic Chesnutt låtar. En riktig fin hyllning till den magiska rösten som gick bort för något år sedan.
Vi fortsätter temat med musikveteraner även idag. Det är nämligen så att vi fått in Marianne Faithfulls nya skiva Horses and high heels. Något överraskande så är det en fantastisk skiva så missa inte den.
Rockabillydrottningen Wanda Jackson har släppt nytt. Sydstatsrockaren Gregg Allman har släppt ett bluesaktigt soloalbum och Charles Bradley debuterar vid 62-års ålder med soulkanonen No time for dreaming.
En av de roligaste filmerna för oss musikintresserade på filmfestivalen var Upside Down, Danny O'Connors dokumentär om skivbolaget Creation Records. Deras största namn var Oasis, men de som glimrar extra starkt för mig är Jesus & Mary Chain, My Bloody Valentine och Primal Scream. Faktum är att dessa band summerar mina sena tonår och att se deras historia på stor bioduk med mäktigt ljud var inte så lite nostalgifyllt. Eller, jag använder begreppet nostalgi löst här, jag tycker fortfarande att de här banden är bland världens bästa musik någonsin. Band som Ride, Slowdive, Teenage Fanclub och Loft kommer inte långt därefter och sedan finns kända band som jag aldrig riktigt förstått, som Boo Radleys, House of Love och Super Furry Animals. Kort Sagt är Creation en helt omistlig del av brittisk musikhistoria på 80- och 90-talet, som var dess storhetstid.
Dessa är några av de Creationrelaterade skivor ni kan låna på biblioteket:
Skivbolaget bildades av Glasgowbon Alan McGee, skivbolagets ena chef och visionär. Under 80- och 90-talet hade han helt enkelt förmågan att vara på rätt ställe och omge sig med rätt människor. Han påpekar i dokumentären att det alltid är personen han tror på, inte ett band. På så sätt gav han färsgstarka personer som Noel Gallagher, Kevin Shields, bröderna Reid och Norman Blake tid och utrymme att utveckla sina uttryck, vilket ledde till att alla gjorde skivor som blev kritikerfavoriter och storsäljare.
Han ger framför allt Primal Screams sångare Bobby Gillespie cred för att ha hittat nästa lika många artister som han själv. I slutet av 90-talet hade skivbolagschefens festande tillsammans med sina artister gjort att de nästan var bankrutt trots flera miljonsäljande skivor. Då skrev de kontrakt med Sony för att kunna fortsätta ge ut skivor, men i den miljön trivdes inte McGee som även hade sviktande hälsa efter två decenniers festande. Strax innan millennieskiftet lämnade McGee och den andra drivande kraften Joe Foster in sin avskedsansökan och Creation fanns inte mer. Att säga att 90-talet gick i graven med dem är inte särskilt överdrivet.
My Bloody Valentines mästerverk "Loveless" höll på att ruinera Creation, eller rättare sagt var det festandet som inte gav något utrymme i ekonomin. Men det var värt det, säger någon i dokumentären, för den är "Den moderna rockens sixtinska kapell".
Primal Scream ges i allmänhet cred för att ha korsat den elektroniska dansmusiken med indiepop och rockmusik och gett den dess mainstream-genomslag med albumet Screamadelica.
Teenage Fanclub håller fortfarande på och har gjort en av sin karriärs bästa skivor förra året. En klassiker från förr:
Självklart har vi köpt in plattorna Can't get enough med Barry White och Let's get it on med Marvin Gaye till kärlekstemat. Egentligen borde vi kanske bifoga preventivmedel när vi lånar ut dessa skivor. Men vi litar på att våra låntagare tar ansvar. Vi står för musiken.
Debutplattan med Anna Calvi har tagits emot mycket väl av musikpressen. Ofta jämförs hon med den salige Jeff Buckley. Låna och lyssna.
Vi har även fått in den väldigt fina plattan med bandet Jonny. Bakom bandnamnet döljer sig Norman Blake från Teenage Fanclub och Euros Childs från Gorkys Zygotic Mynci. Enligt undertecknad är detta bra mycket bättre popmusik än Teenage Fanclubs senaste, något enformiga, skiva.
Till sist kan vi nämna att vi även har nya plattan med Hercules & Love Affair för utlån.
Har man tidigare missat detta fina punkband från London så kan man ändra det nu. The Boys släppte mycket bra mellan åren 1977-1982. Mycket av det finns samlat på skivan The punk rock anthology som nu finns att låna.
Jag spelar nu musik och gör reportage och snackar musik och mixar musik i K103 Göteborgs studentradio, 103,1 Mhz (och webbradio), tisdagkvällar 21-22. Lyssna på din lokala bibliotekarie!
Fantastisk samling med jazz från Sydafrika finns nu att låna. Next stop Soweto vol. 3, heter den. Vol 1 och 2 finns snart också. De innehåller inte jazz men annan skön musik från Sydafrika.
The Decemberists har fått till en riktigt fin popdänga med låten Down by the river. Den finns med på nya skivan The king is dead som nu finns att låna.
Även nytt med Social Distortion, White Lies och Fujiya & Miyagi finns i hyllan.
Under Januari har Trish Keenan, sångerska i electro-indiebandet Broadcast tyvärr dött av fågelinfluensa. Har ni inte hört dom tycker jag att ni kan ta er tid att göra det!
Det här är en låt var från deras tre första, ganska jämnbra album:
Tidningen FACT har postat en mix som Trish gjorde under sin sista vecka i livet. Ingen vet riktigt vad som är på den för hon skrev aldrig någon låtlista
Washington post besöker Stockholm och beskriver Sverige som "den hippaste platsen på jorden" och medelpunkten för 2000-talets musikliv. Visst koncentrerar sig artikeln på Stockholm men hälften av banden som nämns är från Göteborg. Visst är det här roligt att läsa men samtidigt känns det som man vill kräkas lite. Är det här verkligen vi? Lever vi i musikvärldens absoluta centrum (om än i dess periferi)? Det känns ganska konstigt och läsa något sånt här, har inte vi alltid längtat iväg till Berlin, London, New York, Seattle, Barcelona eller var som helst? Eller är det bara som Stockholm fast lite sämre? Nej, såklart inte. Men jag känner att min världsbild är rubbad på något sätt ändå.
Pinsamt nog finns inte en av punkvågens klassikerskivor i vårt sortiment just nu. Vi pratar om Pink flag av bandet Wire som kom 1977. Den kan nog dyka upp på biblioteket snart.
Vi har däremot köpt in bandet nya skiva Red barked tree. Så här 34 år in karriären låter bandet fortfarande vitala. Nya skivan har en ljudbild som kan vara svår att svälja för ett Wirefan till en början. Shoegazeproduktionen gör soundet lite urvattnat men lyssnar man mer så kommer bandets fina egenheter fram.
Den svenska Swedish Metal Aid-videon är ju gammal internet-humor vid det här laget. Det har gjorts ett inslag om den i Kobra och Filip & Fredrik hade den på nummer 1 på sin roligaste videor-lista. Men denna är sjukt rolig! Hear'n'Aid var den amerikanska motsvarigheten som leddes av Ronnie James Dio och de har gjort en riktig hårdrockslåt och ingen töntig ballad. Sångarna är en osannolik uppradning av precis de band jag lyssnade på på 80-talet, både bra och dåliga - Dio själv, samt sångarna från Dokken, Y&T, Quiet Riot, Judas Priest och mer goa gubbar. Men! Höjdpunkten är solot! De begränsar inte sin all-star grej till sångarna utan alla gitarrister ska dessutom spela ett eget solo! ha ha! Det gör solot helt osannolikt långt och det är sjukt roligt! Naturligtvis är Yngwie inte i den svenska ankdammen och petar utan är med här med de riktiga stjärnorna! Två trumsolon av olika trummisar hinner de med också!
Jag noterar nöjt att vi köpt in Ghosface Killahs nya "Apollo Kids". Den har fått strålande recensioner både här och där. Det har skrivits om att han tar hiphopen tillbaks till old schoolen, och gör enkel ärlig rap utan en massa auto-tune och poprefränger men även att han är en så otroligt konsekvent artist, i hela hans katalog går det knappt att hitta en dålig låt.
Han har även gästat många andra rappares skivor, framför allt Raekwons klassiker Only Built 4 Cuban Linx I & II. (Länk går till katalogen)
Personligen är han en av mina favoritrappare någonsin, både solo och som medlem i kollektivet Wu-Tang Clan där han varit en av de mest inflytelserika krafterna.
Äntligen börjar det släppas lite skivor igen. Det första som kom in till oss på biblioteket var Theodor Jensens och Titiyos samarbete under namnet Keep Company och det fina brittiska bandet British Sea Powers nya skiva Valhalla Dancehall.
I öppningsspåret på britternas skiva lyder en textrad "I'm a big fan of the local library". Sjävklart står vi alla upp och sjunger med.
Julian Temples tidigare musikfilmer om Sex Pistols och Joe Strummer har varit bland det bästa som givits ut i musikdokumentär väg. Hans tredje film om musik, Oil city confidental, handlar om pubrockens okrönta kungar Dr Feelgood. Den gör ingen besviken. Filmen finns nu att låna på biblioteket.
Nu har vi bytt skivor i lyssningsstationen på biblioteket. Från och med idag och ett par veckor framåt kan du lyssna på sex hyllade hårdrocksalbum från 2010. Banden som exponeras är: Watain, Borknagar, Electric Wizard, Burzum, High On Fire och Ghost.
Hur lät musiken i Colombia på 60- och 70-talet? Kanske inte alltid som på den samling biblioteket just köpt in. Men i vår värld så gick alla och dansade till den är starkt afroinfluerade musiken på gatorna i landet. Skivan heter The Afrosound of Colombia.
Är ni trötta på snö så tror vi att den smälter om ni sätter på dessa låtar.
Vi har även ställt lite annat nytt:
V/A - The best of Ripsaw Records The Souljazz Orchestra - Rising sun Riley - Grandma's Roadhouse
I motsats till julbord så är vårt soulbord akutellt året om. Vi fyller alltid på med nya godsaker. Precis så här efter jul tyckte vi det passade att köpa in Mel & Tims självbetitlade album från 1973. Skivan är utgiven på Stax och innehåller ett flertal guldkorn av slick and smooth soulmusic.
I jul har sveriges television överöst oss med kvalitativa musikdokumentärer, de om Bruce Springsteens "Darkness on the edge of town" och om Rolling Stones "Exile on Main St"
Dokumentären om Bruce Springsteens klassiska album "Darkness on the edge of town" kom sent förra året tillsammans med en skiva med outgivet material som fick namnet "The Promise". I dokumentären berättas historien om en Bruce som är förhindrad att spela in p.g.a. juridiska trubbel, skriver material till flera album och till sist hittar ett mörkare anslag i uppföljaren till genombrotten "Born to Run".
I början av 70-talet blev Stones tvungna att lämna England av skatteorsaker och bosatte sig ett tag i södra Frankrike där de i Keith Richards källare började arbeta på material som skulle bli dubbelalbumet Exile on Main St. Inspelningen gick ganska stökigt till och fick göras klart senare i USA men resultatet blev en klassiker, ett nytt modigt Stones för 70-talet som försöker sig på allt från country till soul.
Ni har väl inte gått i villfarelsen att det inte går att dansa till bluesartister. Om ni har det så tycker vi att ni ska låna skivan This Djs Choice vol 2. Där har den legenden Keb Darge och Lucinda Slim valt ut dansvänliga blues, r&b och soullåtar. Skivan finns på plats i biblioteket nu. Låten ovan är förstås med.
Jobbar som bibliotekschef i Kungälvs kommun med ansvar för verksamheten på de fem offentliga biblioteken: huvudbiblioteket i Mimers Hus, Diseröds bibliotek, Kärna bibliotek, Marstrands bibliotek (Seglingsbiblioteket) och Ytterby bibliotek.