Bleka kopior eller retrokungar

Att göra musik som tar tydligt avstamp i svunna tider kan bli, och blir ofta, rätt misslyckat. Det är svårare än man kan tro att återskapa något. Bandet Graveyard har så tydliga sjuttiotalsinfluenser i sin musik att de verkligen ligger i farozonen för att bli bleka kopior. De har även fått för sig att spela in sin musik som man gjorde förr bara för att det ska låta retro.

Men grejen är att det alltid finns undantag. Graveyard är ett sådant. Faktum är att de på sin nya skiva lyckas tränga sig ur den trånga historiekostymen och låta eget trots att de låter precis som de långhåriga hårda rockbanden gjorde 1973.

Mycket handlar förstås om att få till låtar. Utan bra låtar skulle det falla helt platt. Graveyard har ett sound som inte är nytt men det är låtar som är nya. Vissa av låtarna är faktiskt av den kvaliteten att de skulle platsat på närmast odödliga plattor med de stora banden från sjuttiotalet.

Gillar man hårdrocksband från Göteborg kan man också låna The Haunteds nya platta Unseen. Gillar man Göteborg och historia kan man låna Billdalsbon Stefan Anderssons nya skiva Teaterkungen.