För moshpit-monstret inom dig

Härom veckan ramlade samlingen This Is Thrash in och alla metalskallar gamla som nya borde ha glädje av den här! Bara att ta fram horntecknet, nitbältet och mosha runt lite på kontoret eller i klassrummet till klassiker som Anthrax "I am the law", Kreators "Pleasure to kill" och Celtic Frost "Dawn of Megiddo"! Finfin nostalgi för oss som växte upp med Headbanger's Ball och nyttig metalhistoria för yngre headbangare. De tunga namnen som saknas på skivan är såklart Metallica, Slayer och Megadeth, men de har vi ju hört förut! Här trängs istället de något mindre kända namnen jag redan nämnt med Voivod, Sodom, Armored Saint, Destruction och ännu fler!

Dagens fem nya

Mogwai - Special moves
Om du frågar undertecknad så är det här ett av världens bästa band. Nya skivan innehåller både en cd och dvd och är ett livedokument från deras turné förra året. Riktigt riktigt bra är det.

Magic Numbers - The runaway
Urstark tredje platta från de engelska syskonparen. Det krävs möjligtvis några lyssninar men sen...

Bill Kirchen - Word to the wise
Med celebra gäster som Elvis Costello och Nick Lowe så bjuder Kirchen på country, blues och rock n' roll. Alltid med sin gitarr i förgrunden.

Eilen Jewell - Butcher Holler, A tribute to Loretta Lynn
Det är järvt att ge sig på att tolka countryikonen Loretta Lynn. Men stjärnskottet Jewell gör det med bravur. Missa inte Jewell skiva från i fjol, Sea of tears, det är en pärla.

V/A - Say Hi to Northern Soul
Skivbolaget Hi Records har givit världen massor av fantastisk soulmusik. På denna samling finner man ett gäng av deras mest dansvänliga låtar. Och många av dem har du inte hittat på cd innan.

Tre nya

Tre nya skivor kom in idag.

Sun Kil Moon - Admiral Fell Promises
Mark Kozelek leverar alltid bra musik. Nya plattan med Sun Kil Moon är inget undantag.

Arcade Fire - The suburbs
Har du växt upp i förorten? I så fall lånar du såklart den här skivan.

Darin - Lovekiller
Kritikerna var inte nöjda med skivan. Men varför lyssna på dem.

Mer nytt kommer imorgon.

Årets skiva?

Ass – Salt marsh

Jag vet inte hur det kom sig att gitarristen Andreas Söderström valde namnet Ass på sitt soloprojekt. Enligt undertecknad är det ett rätt uselt namn, särskilt med tanke på vilken musik han spelar.

Nåväl, strunt samma vilket namn det står på skivan. Det viktigaste är att musiken låter bra. Och i mina öron så låter Salt marsh alldeles fenomenalt. Andreas Söderström har på tidigare skivor visat att han är bra gitarrist och de sparsmakade arrangemangen har varit bra.

Men nu när man hör honom tillsammans med ett gäng musiker ur den svenska jazzeliten så faller allt på sin plats. Det är fortfarande sparksmakat men dynamiken som musikerna skapar ger de sju låtarna en skjuts in bland de riktigt klassiska instrumentalskivorna. För på Salt marsh finns inga vokala inslag. Det är instrumenten som väcker känslorna.

Salt marsh har hamnat på jazzhyllan. Men det är långt mycket mer än ett vanligt jazzalbum. Antagligen är det inte ens jazz. Det är inte folkmusik heller och det är definitivt inte rock. Det är bara vackert.

Skivtips

Phosporescent - Here's to taking it easy

Redan på förra plattan, en hyllning till Willie Nelson, så visade Phosphorescent att de är ett band på väg uppåt. Nu har de tagit steget full ut.

Nya skivan Here’s to taking it easy står på pop/rock avdelningen men det finns så mycket countryinfluenser att den nästan lika gärna kunnat stått på bland countryskivorna.

Det finns något klassiskt över skivan. Sådana känslor man får när man lyssnar på The Band. Även en modern legend som Will Oldham är en given referens. Nu säger jag inte att Phosporescent når upp till dessa legendariska artister. Men skivan är så bra att det ändå går att nämna de fina referenserna i samma andetag och känna att man inte göra bort sig.

Den 21 september spelar bandet på Pustervik i Göteborg. Missa inte!

Äntligen!!!

Nu är väntan över. Nya skivor börjar droppa in igen. Och vi kommer även att uppdatera bloggen mycket mer kontinuerligt. Det kommer bli fokus på plattor vi gillar, spelningar man inte ska missa och en massa annat musikrelaterat.

Kom ihåg att vi alltid vill höra från er som använder vår musikavdelning. Vad ska vi köpa in? Vad tycker ni om det vi tipsar om på bloggen? Finns det några bra kungälvsband som vi bör porträttera? Eller vad som finns i era musikhjärtan.

Idag ställdes följande ut på nyhetssnurran:

Iron Maiden - The final frontier
The Roots - How I got over
Los Lobos - Tin can trust
Ceo - S/t
Sheryl Crow - 100 miles from Memphis
Mark Olson -Many colored kite
Jasmine Kara - Blues ain't nothing but a woman gone bad
M.I.A. - Maya
V/A - This is trash
V/A - För full hals, Proggen 1967-1979
V/A - Ace story vol. 1

Nytt med Antony kommer

En av mina absoluta favoritartister under 00-talet, Antony & the Johnsons släpper en ny skiva inom kort. Den släpps kombinerat med en bok med konst, fotografier, dikter med mer. Förra skivan drog åt det klassiska hållet och var som klippt och skuren för de symfoniorkesterspelningar han gjorde förra året, b.la. med Göteborgs symfoniker på Way Out West. Att döma av denna singel är han tillbaks i de souligaste hörnen av sin bästa skiva "I am a bird now". Här är smakprovet:

Big man

Alla som hört Clarence Clemons saxofonsolo i The promised land kan inte komma förbi att detta är en man att älska. Hans insatser för Bruce Springsteen går inte att överskatta.

Nu har Clemons kommit med en självbiografi. Och han är inte blyg av sig. Det blir en hel del självförhärligande, men det är hela tiden med glimten i ögat. Boken är inget mästerverk men den ger ändå en djup inblick i hur det är att vara med i The E Street Band och ett måste för varje Springsteen fan är den förstås.

Klicka här för att kolla om boken finns att låna.

Hur var det då?

Efter att jag har hypat Way Out West som sveriges bästa festival och Wu-Tang Clan som världens bästa band, hur levererade helgen då? Alla verkar nästan samstämmigt hålla med om en succé! Bra väder, utsålt och alla de stora namnen levererade. Vad har jag sett då?

En del länkar i texten leder till Spotify. Skaffa här om ni inte har det installerat.

Wu-Tang Clan, med en sättning där Ghostface Killah, GZA och Raekwon var de klarast lysande namnen var enligt mig strålande. Jag har redan sagt att jag är ett stort fan men hardcorefansen är väl kanske svårast att göra nöjda? Veteranrapparna var på strålande humör och har fortfarande de vassaste tungorna / svärden i gamet. En hel del material från GZA's mästerverk Liquid Swords uppskattades, precis som några nya låtar från Raekwons "Cuban Linx 2" en episk avslutning i Triumph!


M.I.A's spelning var en oas av modern elektronisk musik bland gubbrocken som utgjorde det mesta av fredagens program. Hård Grime-Dubstep-Industri-rap, politisk budskap och årtusendets bästa psykedeliska ljusshow gjorde att jag verkligen i mitt hjärta trodde på M.I.A's stridsrop "I was born free".
Born Free-videon är för cool för Youtube, så jag bjussar på Paper Planes istället, den andra låten i kvällens magnifika avslutning.


Reflection Eternal med Talib Kweli och Hi-tek var en lika bra hiphop-start på Lördagen som Wu-tang dagen innan. Kweli gjorde en strålande spelning, med bländande a cappela-nummer, ett positivt budskap och gamla hits som "Definition" och "Get By".

Pavement alternativrockade på som om det fortfarande var 1997. Deras låtkatalog är ju idiotsäker och konserten var hitkavalkad från början till slut. "Cut Your Hair", "Shady Lane", "Box Elder", "Silence Kit", you name it. Nostalgi såklart men väl genomfört. Stephen Malkmus drog lite slacker-skämt och allt var som det ska.

Men min personliga höjdpunkt på festivalen var Mary Annes Hobbs DJ-set på Park Lane sent på lördagnatten. Mary Anne Hobbs är DJ på BBC's Radio 1 och är en av de personer som varit viktigast för att lyfta fram dansmusikstilen dubstep. Bland de bästa DJ-set jag sett med bl.a. Mala, Joy Orbinson och massor av spännande ny dubstep som inte jag heller vet vad det är!

Håkan

Om två månader kommer det en ny platta med Håkan Hellström. Det blir som vanligt en oerhört spännande upplevelse.

Inför spelningen Slottsskogen i lördags så var undertecknad, som verkligen gillar Håkan, lite tveksam. Håkan skulle ju spela hela debutskivan Känn ingen sorg för mig Göteborg från början till slut. Och visst, det är en klassisk skiva. Men har man inte hört de låtarna några gånger för mycket och Håkan har väl gjort bättre plattor sedan dess?

Men... den tveksamhet som fanns blåste bort med en gång Håkan och bandet klev upp scenen. De bjöd på 70 minuters eufori där i Slottsskogen. Alla som var där vet det.

Antagligen kommer vissa låtar från debuten alltid spelas under Håkan spelningar. Men det här kändes ändå som det perfekta slutet för den eran. Den nya låten som spelades som extranummer, och som enligt Håkan sammanfattar dessa tio åren, är bra men lite bagatellartad. Därför skulle den bara framföras där och då och aldrig mer.

Självklart har vi på bibliotekets alla Håkans skivor. Och den 13 oktober köper vi naturligtvis in nya plattan Två steg från paradise.

Wu-Tang Clan till Way Out West!

W U - T A N G   C L A N, världens bästa band någonsin (japp, det är helt vetenskapligt bevisat), kommer till göteborg om cirka tio dagar.  RZA! GZA! Method man! Ghostface! Raekwon! Inspectah Deck! Cappadonna! U-God! Masta Killa! Hur många av dessa som faktiskt kommer återstår väl att se, men ändå! Tur att ni redan har köpt biljetter till Way Out West!





Kom in på biblioteket och kolla vilka Wu-tang som finns inne! nu får jag skämmas för att klassikerna "36 Chambers" och "Wu-tang Forever" inte finns men det fixar vi typ snart! Och det finns ett bra urval av soloskivor, gamla och nya.

Wu-Tang Clan - Iron Flag
GZA - Liquid Swords
Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx
Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx pt II
Method Man, Ghostface, Raekwon - Wu-Massacre
Ol' Dirty Bastard - N---a Please! (r.i.p!)

Van

Nu tänkte jag skriva om Van Morrison, av ingen särskild anledning förutom att han chefar. Eller det var ett för svagt ord, han regerar! Trion album han gav ut mellan 68 och 70 är en helt otrolig bedrift och det är ofattbart att han gjorde dem på bara tre pår. 

Astral Weeks anses allmänt som ett av världens 100 bästa album och inte utan anledning. Det är en hypnotisk blandning av folk, jazz, psykedelia och allt du kan tänka dig sammanhållet av en av historiens bästa röster, kanske den bästa. Låtarna befolkas av diverse udda existenser och någon spirituellt budskap verkar gömma sig mellan raderna. Albumet låter annorlunda varje gång man lyssnar på det. En klassiker du inte kan leva ett helt liv utan att lyssna på. 

Har vi Astral Weeks inne?

Moondance lyckas göra det omöjliga, följa upp en perfekt skiva med en som är lika bra fast på ett helt annat sätt. Här är det den nordirländska soulen och ett organiskt sväng som ersatt den psykedeliska mångsidigheten. "And It Stoned Me", "Moondance" och "Into the Mystic" är helt enkelt löjligt bra låtar och allt annat är ungefär samma klass. 

Har vi Moondance inne?

His band & the Street Choir renodlar soul- och gospelinfluensen på Moondance och innehåller Vans bästa låt, "I'll be Your Lover Too". Skivan innehåller lika mycket toksväng med blås och körer som vackra ballader. 

Har vi His Band and the Street Choir inne?