Japp, nu är det faktiskt min sista dag på biblioteket ... på ett tag i alla fall. Som avslutning har jag gjort en högst personlig spotifylista som bygger på min lista på musikhistoriens 100 bästa album. Det är alltså inte världens 100 bästa låtar det handlar, det är övermäktigt att få ur sig en sådan lista. Jag får ont i huvudet bara av att tänka på det. Men album går faktiskt att lista, det finns fler faktorer att väga in: är precis alla låtar jättebra? Vad bidrar omslaget med? Skapar låtarna ett större sammanhang? Den sista frågan är jätteviktig eftersom jag anser att ett album inte bara ska vara en samling låtar, den funktionen blir mindre och mindre viktig med de digitala formaten, ett album ska berätta en historia, du ska vara någon annanstans när låt 12 slutar än du var när du slog på låt 1. Trots sådana överväganden får man ända en lista som blir ganska representativ för ens musiksmak. Dock är såklart flera av världens bästa låtar bara utgivna på singel, mp3, eller som spår på i övrigt medelmåttiga album.
Jag har skrivit att jag ska göra en spotifylista om dagen mina sista dagar här på biblioteket. Idag får det bli postpunk. Postpunken följer, som namnet antyder direkt efter punken och några stora förnyare var Joy Division, Gang of Four, the Slits, E.S.G, Talking Heads m.fl som alla finns representerade på listan.
Postpunken behåller den respektlösa attityden och samhällskritiken från punken men är mycket mer experimentell och musikaliskt utmanande än sitt bråkigt rockiga storasyskon. Influenser märks tydligt från Reggae och dub samt tysk krautrock och elektroniska stilar (syntpopen kommer ungefär samtidigt). Även punkens gamla nemesis discon gör sitt avtryck, låtarna är ofta dansanta med markerad bas och 4/4 rytmer.
Postpunken är internationell och det finns representater i såväl USA och England som australien, Tyskland, Frankrike och även Sverige. Som lite lokal anknytning har jag valt ut Freddie Wadlings band Cortex' magnifika "Mayhem Troopers"
September - Love cpr Andreas Mattsson - Kiss death's ass Me and My Arym - Thank god for sending demons The Cave Singers - No witch Magnus Öström - Thread of life
Och jag känner samma sak nu när jag ska på vidare äventyr ett tag efter cirka ett år i Kungälv. Så jag tar och postar några spotifylistor för att täcka in all den fantastiska musik som jag inte hunnit dela med mig av i Kungälv på bloggen, musikspelarna eller i skivhyllan. Det blir såklart bara det jag kommer på just de här dagarna. Igår gjorde jag ett radioprogram om Brian Eno. här är spotifylistan
Man kan tycka att det är lite för sent. Att vi borde haft dessa skivor redan i samband med fotbolls-vm i somras. Visst är det så, men musiken från dessa tre skivor blir aldrig föråldrad. Så upptäck ytterst fräck musik från Sydafrika gjord under slutet av 60-talet och ett tiotal år framåt.
Skivorna står förstås placerade på världsmusik Afrika.
Pj Harvey - Let England shake Väldigt hyllad skiva. Inte för att hennes senaste släpp har varit dåliga men den här skivan är något extra.
Bright Eyes - The people's key Coner Oberst använder sig åter av bandnamnet Bright Eyes
The Streets - Computers and blues Möjligtvis var Mike Skinner bättre för ett antal år sedan. Men det är klart att vi köper in bandets avskedsskiva.
Cowboy Junkies - The nomad series volume 2, Demons Kanadensarna har gjort en hel skiva med Vic Chesnutt låtar. En riktig fin hyllning till den magiska rösten som gick bort för något år sedan.
Vi fortsätter temat med musikveteraner även idag. Det är nämligen så att vi fått in Marianne Faithfulls nya skiva Horses and high heels. Något överraskande så är det en fantastisk skiva så missa inte den.
Rockabillydrottningen Wanda Jackson har släppt nytt. Sydstatsrockaren Gregg Allman har släppt ett bluesaktigt soloalbum och Charles Bradley debuterar vid 62-års ålder med soulkanonen No time for dreaming.
En av de roligaste filmerna för oss musikintresserade på filmfestivalen var Upside Down, Danny O'Connors dokumentär om skivbolaget Creation Records. Deras största namn var Oasis, men de som glimrar extra starkt för mig är Jesus & Mary Chain, My Bloody Valentine och Primal Scream. Faktum är att dessa band summerar mina sena tonår och att se deras historia på stor bioduk med mäktigt ljud var inte så lite nostalgifyllt. Eller, jag använder begreppet nostalgi löst här, jag tycker fortfarande att de här banden är bland världens bästa musik någonsin. Band som Ride, Slowdive, Teenage Fanclub och Loft kommer inte långt därefter och sedan finns kända band som jag aldrig riktigt förstått, som Boo Radleys, House of Love och Super Furry Animals. Kort Sagt är Creation en helt omistlig del av brittisk musikhistoria på 80- och 90-talet, som var dess storhetstid.
Dessa är några av de Creationrelaterade skivor ni kan låna på biblioteket:
Skivbolaget bildades av Glasgowbon Alan McGee, skivbolagets ena chef och visionär. Under 80- och 90-talet hade han helt enkelt förmågan att vara på rätt ställe och omge sig med rätt människor. Han påpekar i dokumentären att det alltid är personen han tror på, inte ett band. På så sätt gav han färsgstarka personer som Noel Gallagher, Kevin Shields, bröderna Reid och Norman Blake tid och utrymme att utveckla sina uttryck, vilket ledde till att alla gjorde skivor som blev kritikerfavoriter och storsäljare.
Han ger framför allt Primal Screams sångare Bobby Gillespie cred för att ha hittat nästa lika många artister som han själv. I slutet av 90-talet hade skivbolagschefens festande tillsammans med sina artister gjort att de nästan var bankrutt trots flera miljonsäljande skivor. Då skrev de kontrakt med Sony för att kunna fortsätta ge ut skivor, men i den miljön trivdes inte McGee som även hade sviktande hälsa efter två decenniers festande. Strax innan millennieskiftet lämnade McGee och den andra drivande kraften Joe Foster in sin avskedsansökan och Creation fanns inte mer. Att säga att 90-talet gick i graven med dem är inte särskilt överdrivet.
My Bloody Valentines mästerverk "Loveless" höll på att ruinera Creation, eller rättare sagt var det festandet som inte gav något utrymme i ekonomin. Men det var värt det, säger någon i dokumentären, för den är "Den moderna rockens sixtinska kapell".
Primal Scream ges i allmänhet cred för att ha korsat den elektroniska dansmusiken med indiepop och rockmusik och gett den dess mainstream-genomslag med albumet Screamadelica.
Teenage Fanclub håller fortfarande på och har gjort en av sin karriärs bästa skivor förra året. En klassiker från förr:
Självklart har vi köpt in plattorna Can't get enough med Barry White och Let's get it on med Marvin Gaye till kärlekstemat. Egentligen borde vi kanske bifoga preventivmedel när vi lånar ut dessa skivor. Men vi litar på att våra låntagare tar ansvar. Vi står för musiken.
Debutplattan med Anna Calvi har tagits emot mycket väl av musikpressen. Ofta jämförs hon med den salige Jeff Buckley. Låna och lyssna.
Vi har även fått in den väldigt fina plattan med bandet Jonny. Bakom bandnamnet döljer sig Norman Blake från Teenage Fanclub och Euros Childs från Gorkys Zygotic Mynci. Enligt undertecknad är detta bra mycket bättre popmusik än Teenage Fanclubs senaste, något enformiga, skiva.
Till sist kan vi nämna att vi även har nya plattan med Hercules & Love Affair för utlån.
Har man tidigare missat detta fina punkband från London så kan man ändra det nu. The Boys släppte mycket bra mellan åren 1977-1982. Mycket av det finns samlat på skivan The punk rock anthology som nu finns att låna.
Jobbar som bibliotekschef i Kungälvs kommun med ansvar för verksamheten på de fem offentliga biblioteken: huvudbiblioteket i Mimers Hus, Diseröds bibliotek, Kärna bibliotek, Marstrands bibliotek (Seglingsbiblioteket) och Ytterby bibliotek.
Inlägg
