Julkalendern 24 december; Elvis Presley - If Everyday Was Like Christmas

God jul och gott nytt år önskar vi alla musiklåntagare på biblioteket!

julkalendern 23 december: Slayer christmas lights

Det sägs att hårdrock har de mest hängivna fansen. Och ... ja, det verkar stämma. Allt med den här videon är helt enkelt mind-blowing. Vi ser alltså någon som gjort en synkroniserad ljusshow till Slayer's "Raining blood" som julutsmyckning.
Jag tycker att detta klipp fångar kärnan i julen. Jul är nördigt. På jul gör vi oss till och spexar. Man får gärna överdriva precis allting och det här är ju verkligen engagemang in absurdum. Mitt i den tekniska briljansen börjar jag tänka på att ljusshowen verkligen är bra genomförd rent konstnärligt också. Den är balanserad och varierad, följer verkligen låten not för not med känslighet för alla de små intrikata nyanserna i Slayers helvetiska matta av smattrande trummor och motorsågsgitarrer. Stämningsfullt mörker blandas med intensivt blinkande och en textrad som "the sky is turning red" understryks effektivt med rött ljus.
Till och med när man sett flera minuter in i videon lyckas den överraska och komma med nya idéer. Den psykedeliska kavalkad av blinkanden som ackompanjerar solot lever verkligen upp precisionen och nerven i Kerry Kings gitarrspelande.
Någon i kommentarsfältet har uppmärksammat att snubben som gjort videon postat den på sin dotters youtube-konto, vilket antyder att han kan orkestrera världens mest avancerade ljussekvenser men inte fixar att starta ett eget youtube-konto. Det är det vi gillar med nördar världen över. Gör er grej! I'm out! //Olle Ohlsson

Årets sista leverans

Så här i sista stund dök det upp lite nya skivor. Låna:

Motorhead - The world is yours
Michael Jackson - Michael
Kurt Wagner & Cortney Tidwell presents Kort - Invariable heartache
Kid Rock - Born free
V/A - Okej, tiden vi aldrig glömmer 1980-1989
V/A - Så mycket bättre
Grandma's Roadhouse - Riley
V/A - The best of Ripsaw Records
The Soft Boys - Underwater moonlight
Blaze Foley - The dawg years

Julkalendern 22 december: James Brown - Soulful christmas

Behöver ni ställa julölen på bordet och resa era arslen ur läsfåtöljen och få klart den sista städningen innan släkten anfaller? Då ska ni först sätta på Soulful christmas med James Brown. Automatiskt blir fotarbetet snabbt och du svabbar som aldrig förr. Problemet kan vara att din partner vill dansa istället. Då är det bara att slänga svabben åt sidan, gå ner på knä och sjunga "people like you don't grow on trees"!

julkalendern 21 december: Merle Haggard - If we make it through december

Jag har redan uttryckt min uppskattning för "det är svårt på julen"-genren. Och här har vi en till kandidat till den mörkaste julsången någonsin. Den handlar om en hard working man som har det svårt att få saker att gå ihop. Och det är dessutom den kallaste tiden på året.
Han blev friställd från fabriken, gud vet att deras timing inte är den bästa. Gud vet att han har jobbat och slitit. Han menar inte att hata december, men har svårt att förklara för sin lilla flicka varför de inte har råd att fira jul. Och dessa ord sjunger han så allvarligt som bara en man i skägg och cowboyhatt kan göra till sentimentala stråkar. Klarar vi oss bara igenom december kommer allt bli bra igen. kanske flyttar vi någonstans där det är varmare, kanske till och med Kalifornien. Vi hoppas att ni tar er igenom december därute och att inte kexfabriken säger upp någon. Ta i trä

Julkalendern 20 december: Dean Martin - Baby it's cold outside

Så här endast fyra dagar före julafton kan man växla upp i julmusiken. Själv dekorerade jag julgranen igår. Som vanligt är det tre skivor som ackompanjerar detta. Först Solomon Burkes Don't give up on me, sen Elvis julskiva och sist så njuter vi av Dean Martins jullåtar.

Dean Martin är ju själva sinnebilden för en man med ständigt en cocktail i handen. Fint så. Hans otvungna röst passar verkligen perfekt för att sjunga jullåtar.

julkalendern 19 december: Darlene Love, The Ronettes, The Crystals m.fl: A christmas gift for you from Phil Spector

Det har mycket Phil Spector-snack och lite Phil Spector-verkstad i den här julkalendern. Så jag kompenserar det här och nu med hela A-sidan på Jul-LP:n A christmas gift for you from Phil Spector. Hur kul är Phil nu när han gör 19 år till livstid för mord? Har hans galen geni-gloria falnat och avslöjat en helt vanlig psykopat? Ja. Men det förändrar inte att det här tidlös och odödlig musik. Precis som hela hans 60-tal och de tre klassikerna han gjorde med Ramones, Dion och Leonard Cohen på 70-talet. När ni lyssnat igenom den här sidan, ska ni kunna hitta en länk till B-sidan där någonstans också. Det här är facit. De här låtarna gör hela julkalendern överflödig. Den bästa julskivan i år och varje år är A christmas gift for you from Phil Spector.

Julkalendern 18 december: Palace Songs - Christmastime In The Mountains

should I play ball with the dogs
or walk away
should I play ball with the dogs
or walk away
should I take your hand
walk across the sand

time is the enemy
time is the guy
enemy behind enemy lines
we need an enemy
I'm saving all my rage for you
we need an enemy
I'm saving all my rage

it's christmastime in the mountains
everything is white
tonight

Roskilde + Livet = Kungälvs Stadsbibliotek

Linn Strömsborg - Roskilde

Programserien PSL-På festival har precis avslutats i SVT. Där fick man följa livet på de svenska festivalerna Siesta, Way Out West, Sweden Rock och Peace & Love. Fina festivaler allihopa men de kan förstås inte jämföras med Roskildefestivalen.

Linn Strömsborg har kommit med romanen med namnet Roskilde. Hon lyckas faktiskt fånga den speciella känsla som finns på denna festival på ett urmärkt sätt. Boken är skriven utifrån hennes erfarenheter från flera år som besökare på festivalen men den bygger mest på festivalen som var 2008.

Keith Richards - Livet

En självbiografi av en av rockens stora är förstås given läsning. Boken har mestadels fått mycket fina recensioner. Finns att låna hos oss nu.

julkalendern 17 december: Bruce Springsteen - Santa Claus is coming to town

Jag har ett ohälsosamt oironiskt förhållande till Bruce Springsteen. Den typen av vitsiga reflektioner jag strör omkring mig i den här julkalendern om allt och alla biter liksom inte på honom, även om jag inser att just Springsteen borde vara den enklaste måltavlan i världen för sådant. Han är ändå den folkligaste artisten vi har strax före Gessle och Ledin och han borde i alla hipsterkretsar ha räknats som en "dinosaurie" åtminstone sedan sent 80-tal någon gång. Men på något sätt är jag glatt ovetande om allt det här, jag tycker att hans nya skiva "har några bra låtar", att "han fortfarande är bra live" och att "Suicide-covern som kom ut på 10" vinyl för något år sedan är bland hans starkaste låtar".
Men det fanns en tid när The Boss på riktigt var världens bästa artist och coolaste snubbe. Vi kan kalla tiden 1978. Det har getts ut en 20CD+10DVD-box om den här tiden i dagarna och inte ens det räcker för att förstå storheten i följande: 1978 kunde Springsteen spela "Santa Claus is coming to town" utan att det kändes det minsta töntigt och den låter lika vackert som allt på "Born to Run".

Ni kan med gott samvete börja 1.30 in i den här videon:

Julkalendern 16 december; The Reigning Sound - If Christmas can't bring you home

Här kommer en sorglig liten kärlekshistoria som utspelar sig i juletid. En påminnelse om att inte ens julen hjälper den som har ett hjärta som gått itu. Lyssna på texten.

The Reigning Sound är från Memphis och är ett av de bästa nutida garagerockbanden. Sångaren och låtskrivaren Greg Cartwright har i år även släppt en skiva med bandet The Parting Gifts som är ett måste.

Årets låtar 2010 av Olle

Här kan du lyssna på listan i något nedkortad form!

1. Joanna Newsom - Go Long
Jag valde att skriva en låtlista eftersom den mesta musik jag lyssnat på under året kommit ut på singlar, mp3, tolvor, soundcloud etc. Men årets Album med stort A är Joanna Newsoms absurt ambitiösa trippelalbum "Have One on Me". Jag tror att jag aldrig lyssnat lika uppmärksamt under lika lång tid på någon skiva över huvudtaget. Hon blandar komplexa klassiskt influerade stycken med enkla poplåtar, oftast med harpan och rösten, som fått mycket större djup och fler nyanser sedan sist, i centrum. "Go Long" är för mig den uppenbara höjdpunkten. Samtidigt enkel och storslagen med en av de mest självklara melodierna sedan Bruce Springsteen var bra.

Skivan finns på biblioteket. Är den inne?

2. M.I.A. - Born Free

Varför ”Born free” är den viktigaste poplåten 2010 kan sammanfattas i en enda textrad: I’ve got something to say. Tack! När hade någon det senast? M.I.A.’s musik handlar om protest, mot kapitalism, orättvisor, rasism, sexism. Har hon en klart utarbetad ideologi? Nej. Hon har hårda beats, attityd och integritet. Det är inte den politiska musikens syfte att predika och utbilda, bara att få motståndet att framstå som det bästa party du kan gå på.

Skivan finns på biblioteket. Är den inne?

3. Digital Mystikz - Eyez
I en tid när Dubstep funnits några år i det allmänna medvetandet, börjar många intressanta korsningar och utveckligar uppstå och genrens framtid ser väldigt öppen ut. Därför är det anmärkningsvärt att årets överlägset bästa dubstep-låt är väldigt enkel, klassisk dubstep, av genrefäderna Digital Mystikz (eller rättare sagt den ene medlemmen Mala). Denna låt har spelats i varenda dubstep-set jag hört i år. När ni hör den trasiga synten och den avgrundsdjupa basen förstår ni varför.

4. Deepchord presents Echospace - BCN Dub
Man kan säga att Deepchord bara har gjort samma låt om och om igen sedan mitten av 90-talet. Och ibland stämmer det till och med bokstavligt, som i fallet "Vantage Isle". Jag tror att ingen i modern musik har en lika sammanhållen vision som Rod Modell: brus, eko, baskagge. Låtarna sätter omedelbart en stämning, en parallell deepchord-värld där allt är flytande. I den här låten lyfter det lite mer än vanligt med en.... vokalsampling!
 

5. Black Sabbath - Planet Caravan DJ Steef Edit
En discoedit av Black Sabbath på plats 5? Ja... nu är det så. "Planet Caravan" har alltid varit fantastisk låt men vi hade inte anat, förrän nu, att den är som gjord för dansgolvet. Det vill säga ett slött dansgolv klockan 5 på morgonen när ingen orkar med boom-ts-boom-ts längre.... Jag har helt enkelt lyssnat så många gånger och varit så peppad på den här låten att den hamnar här!

6. Arthurs Landing - Love Dancing

Ett till fall av discogubbighet: Arthur Russells gamla kompband har stått stilla i utvecklingen, livet och musiken sedan tidiga 90-talet när Arthur lämnade denna existens. I denna låt låter det verkligen som de bokstavligt stått kvar på scenen efter att Arthur lämnat den, spelat "Is It All Over My Face?" om och om igen och medan åren gått har discodängan blivit långsmmare och mer melankolisk. Det här är dansmusiken för seeeena morgnar (och ja! långsam disco var grejen 2010)
LYSSNA HÄR!


7. Joy Orbison - The Shrew
Dubstep har som sagt gått igenom intressanta korsningar och nya genrebildningar de senare åren. Shackleton och A Made Up Sound funnit nya vägar utanför den egentliga genren, precis som Joy Orbison och några andra engelska artister som gör någon slags dubstep-house hybrid. The Shrew är det överlägsen mest lyckade bidraget i subgenren hittills, eller för att uttrycka det enkelt: den svänger!

8. Terry Lynn - The System
Terry har marknadsförts ganska hårt som "den jamaicanska M.I.A.". De har väl gemensamt typ att de sysslar med politisk rap. Men media älskar ju att hitta på olika benämningar så vi låter dem hållas. Terry Lynns spelning på Clandestino-festivalen var i alla fall bland det bästa jag sett i år. Jag har sällan sett någon med så mycket energi och hon lyckades med att vara extremt hård och avslappnat charmig samtidigt. Och hård är den här videon i överflöd! The video was filmed at a slaughterhouse in rural Jamaica!


9. Shackleton - Man on a string
Årets julklapp till oss Shackleton-entusiaster har såklart mixen för Fabric, som avslutas med det nya släppet Man on a String pt 1 & 2. Shackleton startade det något udda skivbolaget Skull Disco tillsammans med Appleblim under perioden när Dubstep växte från ett lokalt fenomen i London till en rörelse av (visst) globalt intresse. Men Shackleton har alltid gått sina egna vägar och inte passat i det trånga dubstepfacket utan är helt enkelt en av de mest innovativa producenterna i elektronisk musik.


10. Meth, Ghost & Rae - Our Dreams
Ibland behövs det så lite. I synnerhet i Hiphop. I år har kritikerna vältrat sig i Kanye Wests megalomani och jag har egentligen inget emot honom utom att han som soloartist aldrig blev lika bra som sina enkla souliga produktioner på Jay-Z's "Blueprint". Min hiphop-höjdpunkt i år var som vanligt en skiva från Wu Tang-kollektivet. Ärligt talat var "Wu-massacre" inte lika bra som Raekwons skiva från förra året, men den här souliga historien är ju klockren!

Skivan finns på biblioteket. Är den inne?

Resten:
Scuba - Latch
Laura Veirs - July Flame

Breach - Fatherless
Beach House - Norway
DJ rum - St Martins
Pinch - Boxer
Andy Stott - Love Nothing
Demdike Stare - A Forest of Evil
Mathew Jonson - When Love Feels Like Crying

Jaheim - Ain't leaving without you

Deadboy - If U Want Me

Magnetic Man feat. John Legend - Getting Nowhere
A Made Up Sound - Alarm

SCB - 20_4

Pantha du Prince - Lay In a Shimmer

Mirko Loko - Love Harmonic (Carl Craig "Soundscape" Remix)

Ikonika - Idiot

Teenage Fanclub - Dark Clouds

Reflection Eternal - Ballad of the Black Gold

Four Tet - Love Cry

Radio Dept - Heaven's On Fire

Robyn / Röksopp - None of Dem

Antony - Thank You For Your Love

Masshysteri - Dom kan inte höra musiken

Erykah Badu - Window Seat

Caribou - Odessa

Wild Nothing - Summer Holiday

Zola Jesus - Night

King Midas Sound - Waiting for You

Burzum - Belus Dod

Ellen Allien - Pump

Sea Lion - Lonely Arcade
Cee Lo Green - Fuck You

Beatiful Swimmers - O Yea

Terror Bird - Shadows In the Halls

Ripperton - Nocturnal Reflection

Andrea - got to forget

DVS1 - Pressure

Dorisburg - Mima

Obs! 70-80% av den bästa musiken i år har jag hört ute på dansgolv och i mörka lokaler och utomhusfester och jag har ingen aning om vad det är för något! Det här är ett urval av det jag uppfattat

Retrosoul

Det är elva år sedan Curtis Mayfield dog. Självklart kan ingen låta som honom men vill man ändå ha ett fullgott substitut så ska man låna skivan The Outsiders Are Back med bandet Kings Go Forth.

Vi har även fått debutskivan av Nicki Minaj.

julkalendern 15 december: Venom - Black Xmas

Naturligtvis uppfann inte Erlösung (se 7 december) black metal-julen, utan genrefäderna Venom var flera decennier före. Denna mörka julhälsning är från 1987, när det ärligt talat var några år sedan Venom uppfann den svarta metallen på tidigt 80-tal med skivor som Welcome to Hell och Black Metal. På den tiden trodde folk verkligen att de var satanister och de sågs som ett hot mot ungdomen, men 1987 hade de blivit omsprungna i svarthet och ondska av band som svenska Bathory, som samma år gav ut klassikern Under the sign of the black mark. Men det hindrade inte Cronos och de andra från att önska sina lyssnare en svart jul! Låten börjar med den stämningsfulla bilden av hur snön blir svart och går vidare till att beskriva den onda tilldragelsen som är svart jul, djävulens afton, utan synbar ironi.

Den har några år på nacken, men Martin Scorseses serie om bluesmusik håller så klart ännu. Serien var i sju delar. Varje avsnitt har olika producenter och olika inriktningar. Alla är värda att se. Så se till att låna boxen med alla sju filmer i lagom till julledigheten. Den står i biblioteks hylla och bara väntar.

Blind Willie Johnson bjuder på magi i klippet nedan.

Stereolab/Laetitia Sadier

Tidigare i höstas släppts Laetitia Sadier sitt soloalbum The Trip. Efter lång väntan så har skivan nu även nått Kungälvs bibliotek. Laetitia var/är sångarska i bandet Stereolab. Hennes röst gör att The Trip skulle kunna vara ett sentida Stereolab album. Kanske är variationen lite större när hon går solo. Riktigt bra är det i vilket fall.

Stereolabs fusion av krautrock och loungemusik (och en del annat) blev till något alldeles eget i början av 1990-talet. Det var också under den första delen av deras karriär som de bästa låtarna gjordes. Gitarristen och låtskrivaren Tim Gane var då i sitt esse. Lyssna bara på de 10 fantastiska låtar som finns på denna spotifylista.

Julkalendern 14 december: Clarence Carter - Back Door Santa

Tomten smyger in genom bakdörren när männen är ute och leker. Så går texten på en av de bästa julsångerna som gjorts.

julkalendern 13 December: Orchestra Henry Mayer - Santa Lucia

Ok, det här måste jag erkänna satt ganska långt inne. Jag googlade hur länge som helst och funderade om det fanns något roligt med Mario Lanza eller Elvis inspelningar av "Santa Lucia", den mer kända versionen som sjungs på den svenska högtiden. Men nej... det är ärligt talat en ganska tråkig låt. Ursäkta till alla eventuella Lucia-entusiaster där ute. Dock hittade jag denna, med ett tyskt garagerock-band som sjunger någon sorts schlagerversion av en låt som åtminstone heter "Santa Lucia". Det är en helt extremt skramlig gammal singel och på bilden poserar de glatt med gitarrerna framför två åsnor vid en gammaldags kärra. Ja, vad ska man säga? Absurt nog för mig i alla fall.

Julkalendern 12 december; Bob Dylan - Must Be Santa

Ett päron till farsa firar jul? Tomten är far till alla barnen? Nä, det är klart att det är Bob Dylan som vet hur man ordnar en bra julfest.

Låten är från skivan Christmas In The Heart som släpptes förra året.

Julkalendern 11 December: Cristina - Things fall apart

En egen kategori jullåtar är "det är svårt på julen"-låtar. Här passar avantdisco-drottningen Cristina Monets lysande "Things fall apart" in. Cristina pratsjunger lojt över discobeats och skeva gitarrer en historia om de som har det svårt på julen.
Den bästa passagen i texten är "My boyfriend said, "It's really sweet the way you go for Christmas cheer". / I said, "We can't afford the tree." / He said, "Love is free." / So we trimmed the cactus with my earrings that we'd meant to pawn.
Det är definitionen av att ha det svårt när man i brist på julgran dekorerar en kaktus med örhängen (som man egentligen hade behövt pantsätta för att köpa julmat).
Den fortsätter med surrealistiska ögonblicksbilder från julfirande hos (tänker man sig) fattiga konstnärer i New York och slutar "I grabbed a cab back to my flat / And wept a bit, And fed the cat."
Det här är nog min favoritlåt i kalendern.

Julkalendern 10 december Carla Thomas - Gee Whiz, It's Chrismas

Helt plötsligt är det jul igen. Carla Thomas kommer att tänka en särskild person. Hon vet inte riktigt varför hon kommer att tänka på honom igen. Men någonstans i sitt hjärta kan hon inte glömma honom. Så hon önskar honom Merry Christmas med odödlig soullåt. Skulle jag varit mottagaren så skulle lämnat det jag hade för handen och åkt till Carla och sagt; "det är dig jag vill ha"!

julkalendern 9 december: Snoop Doggy Dogg - Santa Claus Goes Straight To The Ghetto

Mitt under Death Rows storhetstid, 1996, hade Snoop Doggy Dogg självdistans nog att ge ut en julvideo, med några av västkustens hårdaste gangstas brevid sig - Nate Dogg, Bad A$$, Tray Deee och Dat Nigga Daz. De rappar hårda rader som "It's 12.30 AM, Christmas Eve / I'm out with the gangstas and thieves".

I videon får vi se hur tomtens rensläde förvandlas till en lowrider där Snoop Dogg i långt svart tomteskägg och svart luva åker runt med sina homies och rappar och delar ut presenter i ghettot. Bland annat får en hemlös man som fryser på gatan en flaska champagne! Han blir så glad att han kysser flaskan.

Snoops första egna vers räknar upp några "On the first day of christmas, my homeboy gave to me...", vi får även se honom rappa lite från predikantstolen i en ghettokyrka och allt avslutas med en värdig julfest med bling bling och skumpa.

Will Kimbrough

Ett av årets allra bästa singer-songwriter album har gjorts av Will Kimbrough. Skivan Wings borde verkligen få mycket större uppmärksamhet än vad den fått hittills. Kanske blir det så nu när skivbolaget Rootsy ger ut den på nytt tillsammans med en best of med Wills tidigare material. Skivan Rootsy approved finns nu att låna.

Deep Shadows

Återutgivningarna av gammal soul som ges ut på skivbolaget Kent håller alltid allra högsta kvalitet. Skivan Deep Shadows är inget undantag. 24 ballader om kärlek finns att djupdyka i. Skivan ligger på vårt soulbord.

Julkalendern 8 december Fear - Fuck christmas

Tidigare i veckan fick vi in skivan Black Hole på biblioteket. Den är en mycket fin kartläggning över den tidiga punken från Kaliforninen. Fear är ett av banden från den scenen. De fick inte vara med på Black Hole men vi tycker att det är givet att de är med i vår julkalender.

På under en minut så krossar Fear myten om jul.

Nu börjar utgivnigen av nya plattor att minska. December och januari är alltid alltid ganska döda för nyutgivningar. Samlingar till julrushen prånglas ut i massor men det är inte så mycket vi tycker att biblioteket behöver köpa in.


Självklart kommer det droppa in nyheter till biblioteket framöver också. Fast i lite mindre omfång en tid framåt. Nytt i hyllan idag är ändå:


Girls - Broken dreams club

Femi Kuti - Africa for Africa

Aloe Blacc - Good things

The Hub Caps - 3rd base

julkalendern 7 december: Erlösung - Carol of the Bells

Det är något automatiskt roligt med ett kristet black metal-band. Black metal är så klart tillräckligt roligt som det är, men att mannen med yxan till höger har ett "rättvänt" kors på sig (uppochnedvänt uppochnedvänt kors?) gör det extra roligt. Det är liksom ett dubbelt utanförskap.

Extrem metal är ju redan som det är en väldigt ljusskygg subkultur med få men passionerade fans. Att sedan dessutom ta avstånd från 99% av sin egen publik genom att ta ställning för den religion som hela genren är en revolt emot liknar ju någon sorts självplågeri av bibliska mått.

Men i dessa tider när alla konkurrerar "på lika villkor" om medieutrymmet, är det kanske bra att hålla sig till sin, om än så smala nisch. Eftersom bandet själva finns, bör det kanske finnas fler kristna som tilltalas av musiken och estetiken i black metal men inte kan lyssna på den av ideologiska orsaker. Ja, vad säger man? grattis! Erlösung betyder "frälsning" på tyska och deras julskiva heter "Christmas ist krieg".

Detta finns att läsa i anslutning till youtube-klippet: "Christmas ist Krieg is a full front attack on the Commercialization on Christmas, and brings Christmas back to it's roots... raw, atmospheric, Black Metal war"

Jimi Hendrix

Kanske har vi tagit oss vatten över huvud och köpt denna 4-cd box med Jimi Hendrix. Vi hoppas dock att det finns ett antal Hendrix fans i Kungälv som visar att det var rätt att köpa in West Coast Seattle Boy.

Cd-skiva nummer ett innehåller låtar där Jimi Hendrix jobbade som studiomusiker. De övriga tre skivorna innehåller demos, livespår och alternativa tagningar från hans solokarriär. Med i boxen finns även en dvd med en ny dokumentär.

Två hyllade samlingar

Sonja Åkesson tolkad av
Svenska sångerskor ger sig på att tolka en av landets främsta poeter. Resultatet blir väldigt lyckat enligt kritikerkåren.

Black Hole
En samling punk från Kaliforninen inspelad under sent 70-tal. Klassiska band som The Germs och Dead Kennedys blandas med mer obskyrt. Allt är engergiskt och tilltalande. Missa inte suveräna The Zeros.

Låten nedan är inte med på samlingen men den är bra!!!

Julkalendern 6 december Tom Waits- Christmascard from a hooker in Minneapolis

Hur är det Benjamin Syrsa säger i Kalle Anka och hans vänners jul. Ungefär så här; här kommer en julhälsning från Tomteverkstan där alla är lyckliga och glada. Vi som växt upp med programmet tycker det är lysande, våra barn förstår inte riktigt tjusningen. Därmed tappar vi medelålders lite av geisten också och somnar lagom till Tjuren Ferdinand.

Tom Waits skickar ett annat julkort. Det kommer från en hora i Minneapolis. Brevet börjar så här:

hey Charley I'm pregnant, and living on 9-th street right above a dirty bookstore off cuclid avenue and I stopped taking dope and I quit drinking whiskey and my old man plays the trombone and works out at the track.

Låten är hämtad från en av Tom Waits bästa skivor Blue Valentine som släpptes 1978. Kanske är det Tom Waits vi ska mata barnen med klockan 15 på julafton.

Julkalendern 5 December: Yoko Ono - Listen the snow is falling

I lucka nummer 5 har vi en ensam skivspelare som spelar en skramlig julsingel med Yoko Ono. Låten är B-sida till den kanske ännu kändare "Happy X-mas (The War Is Over)", en låt som bara är en del av jultraditionerna numera och inte får plats på en sån här exklusiv lista.
Att shoegaze-fäderna Galaxie 500 spelat in denna låt är helt naturligt - någonting är helt enkelt väldigt indie med den. Det är väldigt typiskt Yoko Ono att be oss lyssna till ljudet av fallande snö, ett ljud som mig veterligen inte låter alls. Om det hade ett ljud tror jag att det skulle låta ungefär som en gammal dammig vinylsingel med den här låten. I övrigt en klassisk popjulsingel i Phil Spectors stil - stora reverb, bjällror och xylofoner, de instrument som är allra mest juliga.

Julkalendern 4 december The Band- Christmas must be tonight

Rick Danko och Levon Helm, där har ni två av de bästa rösterna inom rockmusiken någonsin. De var förstås medlemmar i The Band. På den här låten så sammansmälter deras röster närmast perfekt.

Christmas must be tonight är skriven av bandets ledare Robbie Robertson. Den ska tydligen handla om hans nyfödde son. Att skriva låtar om sina barn blir inte alltid bra men Robertson bakar skickligt in julmetaforer och få därmed till en tidlös låt.

Nytt

The Duke & The King
Suede
Duffy
Otis Taylor
Eric Bibb
Arvo Pärt
Sten-Åke Cederhök
Afrocubism
Big Boi
Hardcore Superstar
Tift Merritt

Julkalendern 3 december: 220 Volt - Heavy Christmas

220 Volt var ett pudelrockband från Frösön som under pudelrockens storhetstid var sveriges kanske andra eller tredje största hårdrocksband som inte var Europe. Deras julhälsning Heavy Christmas är rolig av en massa anledningar. Först undviker de att sjunga något så fånigt som "Merry" i en hårdrockslåt till förmån för det mycket tuffare "Heavy". En "Heavy" jul är något hårdrockare kan önska varandra utan att tappa det minsta i tuffhet.

Sedan har vi singelomslaget. Ni ser ju på det nu, men jag måste ändå beskriva det ändå eftersom det är möjligt att ingen förut har skrivit följade rader i tryck: Det är tre jultomtar i rymden. Två av dem är glada men han i mitten har händerna intrasslade i en strömkabel (220 Volt då, kan man tänka sig) vilket gör att elektriska blixtar skjuter genom hans muskulösa kropp och hans röda dräkt öppnas vid bringan för att visa ett svart, tomt inre. Han har även nitarmband på sig! Surrealism de-luxe.
Sedan har vi låten. Framför allt gillar jag hur seriös den är. Julskivor av rockband brukar ofta kännas lite plojiga men Heavy Christmas är verkligen en av 220 Volts två-tre bästa låtar. Och de har valt att inte sjunga något tufft om demoner och häxor utan önska sina lyssnare en Heavy Christmas istället. Texten handlar mest om att barnen är peppade och det är allmänt heavy med jul. Och något om att det är svårt att sova när en vuxen karl försöker klämma sig själv igenom skorstenen (!?). From all of us to all of you, Heavy Christmas.

Julkalendern 2 december Steve Earle - Christmas in Washington

Bakom lucka nummer 2 i bibliotekets julkalender hittar vi Steve Earle. Låten Christmas in Washington är ingen traditionell jullåt utan mer en politisk pamflett. Låtens tema är hur Earle önskar att kända politiska aktivister som Emma Goldman, Martin Luther King, Joe hill och Malcolm X ska komma tillbaka och ställa allt till rätta. Earle gillar inte vad som händer i dagens USA och då särskilt i det politiska centrumet i Washington.

Den som Earle besjunger allra mest är dock Woody Guthrie, protestsångaren med stort P. Guthrie som tillsammans med sin gitarrist och vapendragare Cisco Houston drog runt på vägarna i USA på 1940- och 1950-talet och samlade på sig erfarenheter att skriva hundratalslåtar ifrån. Alla vet att Guthrie influerade Bob Dylan så mycket att han började skriva egna låtar och alla vet vilket inflytande Bob Dylan haft på den moderna musikhistorien.

Julkalendern 1 December: Ramones - Merry Christmas, I don't wanna fight tonight

Ramones - Merry Christmas, I don't wanna fight tonight

Relaterat

Musikbloggen bjuder er på en mycket speciell julkalender, där Olle och Mattias varannan dag bjuder på en youtubevideo med en julsång i rock- hiphop- synt- metal- eller soulversion. Poängen är att bjuda på annorlunda julmusik än den som matas från radioapparaterna och uppmuntrar julhandel, att bjuda på något med hjärta och själ, eller åtminstone något roligt.

I lucka nummer 1 hittar vi inga mindre än Ramones med en julhälsning från 1989. Detta leder oss direkt till min huvudfrågeställning, nämligen: Hur gör man som tufft rockband en jullåt och kommer undan med det? Är det inte något töntigt, helylle, familjärt, kommersiellt och Disneyaktigt med julen som ett riktigt tufft rockband borde hålla sig borta ifrån?

Ett svar skulle kunna vara att Ramones har så mycket rockcreddigt fötroendekapital att de kommer undan med precis vad som helst. De gjorde exempelvis en musikal (Rock'n'roll highschool) redan 1979 vilket folk tyckte var fullt rimligt. Och de har ända sedan den otroligt tuffa debuten gjort några poplåtar om är så sockersöta att de nästan är julsånger (som I wanna be your boyfriend).

Dessutom har de ju samarbetat med Phil Spector, producenten som gett bjällerklang dess välförtjänta plats i popmusik. Steget till en julsång är faktiskt inte så stort för Ramones. Framför allt är Merry Christmas (I don't wanna fight tonight) en av de bättre låtarna under deras sena karriär. Och det är det denna julkalender ska handla om, youtubevideor med julsånger i rock- hiphop- synt- soul- eller metaltappning som faktiskt är bra (eller åtminstone roliga)

En helt ok tramsig video också:

Heart and Soul

John Coltrane - Tenorsaxofon och sång
Elvin Jones - Trummor
Jimmy Garrison - Bas
McCoy Tuner - Piano

Den 9 december 1964 spelade John Coltrane och hans tre musiker in plattan A Love Supreme. Enligt undertecknad den mest fulländade jazzskiva som någonsin gjorts. Skivan är indelad i fyra sviter, Acknowledgement, Resolution, Pursuance och Psalm. Skivan ska lyssnas på från början till slutet.

För mig som icke-religiös så känns det udda att prata om termer som frälsning och rening. Men från första tonen till sista så når John Coltranes saxofon ställen som annars ligger i djup vila. Och resultatet är alltid häpnadsväckande.



Kolla om den finns inne på biblioteket

Unisont hyllad

Sällan, jag tror aldrig, har jag läst om en skiva som fått så höga betyg som Kanye Wests nya My beautiful dark and twisted fantasy. Nu finns den att låna så ni själva kan bedöma om den är värd alla fyrar, getingar, stjärnor och annat.

Orup, Robyn, Tommy Körberg, The Autumn Defense, Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet och My Chemical Romance har också släppt nytt och fått myket ros för det. Även de skivorna har vi nu för utlån.

Kom in och njut av Soulbordet

Diverse julbord dukas upp land och rike runt och vi på Kungälvs stadsbibliotek vill inte vara sämre utan dukar fram soulbord lagom till första advent!

 Här hittar du klassiker med Al Green, Aretha Franklin, Marvin Gaye, Candi Staton, Allen Toussaint, Sam & Dave, Sly & the Family Stone osv osv som värmer upp i vintermörkret!

För er bloggläsare som inte har möjlighet att komma till biblioteket, har vi satt ihop en spotifylista också!

Nytt från Brian Eno

Att Brian Eno gör en ny elektronisk skiva får anses som en händelse. Att han gör det på en av 90- och 00-talets främsta elektroniska skivbolag Warp är både logiskt och lite fint. Utan Brian Enos klassiska Ambient-serie från 70-talet och tonvis med annan musik han producerat hade musiken på Warp nog låtit radikalt annorlunda. Samtidigt hör man spåren av diverse Warp-artister på Enos senaste alster. Ärligt talat tycker jag skivan låter bäst när han gör det han behärskar - ambient, medan exkursionerna i electronica och dubstep för all del låter bra men inte överträffar de artister som är i framkanten i respektive genre. Men när den låter som bäst låter den som ett modernt syskon till Music for airports och Music for films

Se efter om skivan finns inne


Eno inledde sin karriär som keyboardist i det utmärkta artrock-bandet Roxy Music.


Brian Eno var en av de första engelska musiker som intresserade sig för den tyska krautrock-vågen. 1977 gjorde han detta samarbete med de elektroniska pionjärerna Cluster


Med den monumentala "Music for airports" 1978 skapade Eno ambient-genren


Brian Eno har producerat allt från U2 till Ultravox men hans mest kreativt framgångsrika samarbete har varit det med Talking Heads och David Byrne.

Date on the corner

Alla vet att rockabilly nådde sin kulmen mellan åren 1954-1958. Sedan dess är det ytterst få band som gjort genren något gott. Så döm om min förvåning när ett engelskt band med det något fåniga namnet Furious gör det omöjliga. Nämligen att få till en fantastisk rockabillyskiva inspelad 2010. Tyvärr har plattan ingen distribution i Sverige men den finns på spotify. Så lyssna här

Svenska band som spelar rockabilly försöker ofta vara så autentiska orginalen att det blir lite parodivarning. Kläder, poser och annat kan bli för mycket, enlig undertecknad. Det finns några få undantag. Astrolites ligger i gränslandet. Sångaren har en något ansträngd röst men det svänger annars ganska bra. Skivan finns att låna på biblioteket.

Den här skivan finns också att låna. 50 låtar äkta rockabilly så som det ska låta finns att avnjuta.

Spotifylistor med dansmusik

Jag har försökt under mitt år här på Kungälvs stadsbibliotek att ta mitt folkbildande uppdrag på allvar och öka utbudet och den allmänna kunskapsnivån om elektronisk dansmusik. Bland annat då genom den där skivmontern som stått väääldigt länge nu... men varför inte slänga ihop några listor också!

Genreuppdelningen inom elektronisk musik tvistar de lärde om men de två stora blocken är ju house och techno.

Techno kommer från Detroit. Detroit har en speciell historia, bilindustrins nedläggning har gjort att innerstaden är ett stort ödelandskap med hög kriminalitet och övergivna byggnader. All musik från Detroit burkar sägas ha någon relation till bilindustrin. Den rytmiska motown-soulen och detroitrocken (som är den direkta föregångaren till punken) – Stooges och MC5, brukar beskrivas i termer av att det är rytmen från de löpande banden och ljuden från maskinerna. Techno tar denna liknelse fullt ut och Juan Atkins, Derrick May och Kevin Saunderson börjar använda terminologi från Science Fiction för att beskriva att de gör framtidens musik, musik för maskinerna och robotarnas tidsålder - standarden sätts med Model 500’s singel ”No UFO’s” från 1985. Men det är även musik som skapar liv i den döende innerstaden i Detroit – de övergivna husen omvandlas till klubbarna där den nya musiken hittar sin publik, en arbetslös och desillusionerad ungdom från innerstaden. Snart har ett globalt fenomen skapats. Minimal är en form av techno som precis som namnet antyder försöker göra dansmusik av så få ljud som möjligt. Under mitten av 00-talet var denna stil dominerande på dansgolven i Europa framför allt under inflytande av Berlin-DJ's som Ben Klock.

Spotifylista med techno och minimal här  

House utvecklades främst av DJ’n Frankie Knuckles på klubben the Warehouse i Chicago som spelade elektronisk disco, soul och italiensk disco (italodisco) och snart började göra egna remixer med framträdande 909. Detta skapade snart en egen musikstil. House har mer en direkt anknytning till soul och disco än techno som är mer besläktad med elektro och Kraftwerk. Där techno är maskinell och monoton är house svängig och soulig och har ofta stråk- och pianoslingor. Men framträdande i båda är 4/4 beatet och i house och techno brukar det gå någonstans mellan 110 och 130 slag i minuten (bpm). 

Spotifylista med house här

Dubtechno är en subgenre som jag själv brinner väldigt starkt för. Den är djup och meditativ och har inslag av ljudkonst samtidigt som den aldrig blir så intellektuell som ljudkonst ofta är. Skapades framför allt av Berlinbolaget Basic Channel på 90-talet och har burits in 00-talet av Detroit/Chicago-duon Deepchord samt engelska skivbolaget Modern Love. Känns igen på lågt tempo, brus och delay, delay och mer delay.

Spotifylista med dubtechno här

Techhouse är besläktad med minimal och var som populärast under första halvan av 00-talet. Det kan vara svårt att skilja den från ovan nämna genre men den har klart mer elektro-klanger, som tydliga analogsyntar och klart mer houseinfluens. En sak som brukar sägas vara utmärkande för Techhouse är en virvel med mycket noise (brus). Dessutom verkar det råda delade meningar om vad som är techhouse, men jag brukar säga house-iga grooves, retroanalogsyntar och den där skrapiga virveln.

Spotifylista med techhouse-aktig musik här

The Boss

21 nya låtar från Bruce Springsteens bästa period har legat gömda i över 30 år. Helt osannolikt när man hör kvaliteten på låtarna. Grattis alla musikälskare och biblioteksbesökare, för nu finns skivan att låna.

Även nytt med:
Azure Ray
Sissel Kyrkjebö
Pink
Sven Zetterberg
Brian Eno
Rihanna
Miriam Aida
Elvis Costello
Take That
Anna Chistoffersson/Steve Dobrogosz
Helen Sjöholm
Electric Wizard

Greg Cartwright

Under åren har Memphis bäste garagerrockare släppt fantastiskt mycket bra musik. Först med skrammelrockarna The Oblivians, sedan något lugnare med The Compulsive Gamblers. När det bandet sprack så bildade Greg bandet Reigning Sound. Ett band vars albumkatalog innehåller idel klassiker.

Nu har Greg precis släppt ett nytt album. Tillsammans med The Ettes sångerska Coco Hames har han bildat sidoprojektet The Parting Gifts. Musikmässigt skiljer det sig inte så mycket från tidigare. Men man kan verkligen slå fast att han håller den höga standarden uppe.

Skivan Strychnine Dandelion är ungefär så bra som garagerock kan bli. Greg Cartwright har en förmåga att skriva melodier som redan borde varit skrivna.
Och textmässigt är han en av de främsta att förmedla känslan av lycklig och olycklig kärlek.

Skivan finns nu att låna.

En spotifylista med Greg Cartwright finns här

Nytt

Cee Lo Green
Daniel Adams-Ray
Flamingokvintetten
Christian Kjellvander
Asa
Elliott Smith
James Blunt

Shoegaze

En kompis hade postat My Bloody valentines monumentala "You made me realise" på facebook och jag kunde liksom inte göra annat än skriva ett blogginlägg!



My Bloody Valentine är världens näst bästa gitarrbaserade band efter Sonic Youth.
Shoegazing är en musikstil från sent 80-tal till tidigt 90-tal som kännetecknas av gitarrmattor med extrem dist och reverb, samt viskande sång. Namnet kommer av att gitarristerna, som är upptagna av sina effektpedaler, ser ut som dom stirrar på sina skor. MBV uppfann stilen men har aldrig bekänt sig som en del av den.

Jag har för enkelhetens skull gjort en spotifylista!
shoegazing

Moon Duo

Ripley Johnson från Wooden Shjips har tillsammans med Sanae Yamada gjort en av årets starkaste skivor. Nu finns den äntligen att låna på Kungälvs Stadsbibliotek.

Hypad hårdrock

Ghost från Stockholm beskrivs som det mest hypade hårdrocksbandet i modern historia. Det är nästan en självmotsägelse, hårdrocken har allt sedan den blev "omodern" när grunge infördes i början av 90-talet, ansetts som något så genuint att det står över hype, som ett eget universum med en publik som helt enkelt själv vet vad de gillar. Kort sagt är Ghost ett hårdrocksband som hipsters gillar. Ni vet som de där japanska Boris.

Självklart måste jag, som gammal hårdrockare och allmänt musikintressad (hipster säger sig ingen människa självmant vara) kolla upp vad detta är för något. Vad utmärker då Ghost? Roliga kostymer, texter om häxor, djävulen och Elizabeth Bathory och 70-talsriffande blandat med 80-talets melodikänsla låter mest som ett gammalt hederligt hårdrocksband i mina öron. Och det är det ju också. Hypen vet jag inte vad den kommer ifrån, möjligen har de så många klassiska hårdrocksingredienser att de tilltalar både mer sporadiska metalheads och kärnpubliken. Eller, de är retro och samtida på samma gång. Eller hur det nu blir

Se efter om Ghosts självbetitlade skiva (eller Opus Eponymous som det heter på hårdrockslatin) är inne

Såhär roliga är de i alla fall live:

Upptäck

Steve Wynn släpper alltid bra plattor. Nya Northern aggression är verkligen inget undantag. Den finns att låna nu.

Även nytt med:
We Live In Trenches, Ghost, Shakira, Monster Magnet, Iggy Pop & James Williamson och ett gäng samlingar.

I sista stund

Gerog Wadenius, Taylor Swift, Cowboy Junkies, Ryan Bingham, Elton John/Leon Russell, Brign Me The Horizon, Magnus Broo, KT Turnstall och Magnus Uggla. Nytt med dessa artister finns nu att låna. Mer kommer nästa vecka.

Svenska dagen 6 nov! Finsk musik

Vi firar svenska dagen 6 nov, en dag som firas främst av svensktalande finländare, med en Spotify-lista med finsk musik! Jag får erkänna att min kunskap om finsk musik är något begränsad, men jag har åtminstone täckt in många genrer; ljuva poptoner från 22 Pistepirkko och Anna Järvinen, hårt elektroniskt brus från Panasonic och Mika Vainio, house med Jori Hulkkonen, Råpunk från Kaaos och Terveet Kädet, extrem metal med Impaled Nazarene och Torture Killer, ett klassiskt mästerverk av Jean Sibelius och gammal fin rock med 69 Eyes och Hanoi Rocks!


Här är länken till listan!

Jag gillar själv varken emo eller operametal vilket eliminerar några av finlands största musikexporter som HIM, Stratovarius, to/die/for och Nightwish men om det är eran kopp te, kolla för all del upp dom! Jag har även förbisett den klassiska finska skoj-genren som jag har lite svårt för. Där hör Leningrad Cowboys och Eläkeläiset hemma. 

Pan Sonic

Hanoi Rocks

Kaaos

En till Halloweenhälsning från Sonic Youth

Jag börjar känna mig som en Kungälv-Halloweenens Benjamin Syrsa som presenterar alla mina vänner. Denna dag, en hälsning från Sonic Youth! Mer om dem här

http://www.youtube.com/watch?v=bpH-LVah8Sk
av någon anledning har de inaktiverat inbäddning. tryck på länken

Helt ofelbart, om något är kul så kan Jello Biafra förstöra nöjet! Såhär på självaste Halloween bjuder på jag på Dead Kennedys satiriska mästerverk i ny svensk tolkning!



Så det är Halloween, du känner för att dansa och släppa loss. Vad ska du vara? Bäst att planera, planera hela dagen, hela veckan, hela året. Du klär ut dig till clown, går in i din roll - det är den enda gången på året du erkänner det. Jag kan se dina ögon, jag kan se ditt sinne, baby inget har förändrats.
Du gömmer dig fortfarande i en mask, du tar ditt kul på allvar, slösa inte bort årets chans, imorgon är allt som vanligt igen. Efter Halloween

Du går till jobbet idag, du går till jobbet imorgon. Stupfull idag, du skryter om det i veckor. Minns ni vad jag var, vad gjorde, när det var Halloween? Men vad händer emellan? Var är dina idéer? Du sitter ner och drömmer, om nästa Halloween. Varför inte varje dag? Är du så rädd för vad folk ska säga? För din roll är planerad, det finns inget du kan göra, men stanna upp och tänk igenom det.
Men vad kommer chefen säga? Vad kommer din flickvän säga? Folk på gatan kanske kommer stirra på dig. Och tydligen är du är ganska självmedveten också. Så spring hem och dra på dig business-kostymen! Bara på natten kan du ha din läderuniform! Varför inte ta dina sociala normer och köra dem *** i *****

Ingen artist är mer Halloween än Glenn Danzig

Ingen artist är mer Halloween än Glenn Danzig. Hans legendariska punkband The Misfits gjorde inte en utan två låtar på temat - "Halloween" och "Halloween II", den senare ska enligt myten vara inspelad i ett hemsökt hus. Misfits hela image byggde på serietidningar och skräckfilmer vilket märks på låttitlar som "Horror Business", "Astro Zombies" och "Night of the Living Dead". De var målade för att se ut som skelett på scenen och kallade sin speciella frisyr "devilock". Bandets symbol Crimson Ghost har blivit en del av populärkulturen och många vet nog inte att den "tillhör" ett punkband längre.

Se efter om Misfits - Collection 1 finns inne



När Misfits splittrades i början av 80-talet, bildade Danzig snart bandet Samhain, vilket är den keltiska benämningen på Halloween-högtiden. Bandet nådde inte samma kultstatus som Misfits eller den framgång han skulle nå som soloartist, men i ett sånt här sammanhang måste de ju nämnas!



Under 80-talet byggde Danzig mycket muskler och lärde sig sjunga ännu mer som en metalversion av Elvis och Roy Orbinson. Ett av hans smeknamn är Evil Elvis. Tillsammans med ett tunggungande hårdrocksband med klara bluesundertoner gjorde han comeback under eget namn 1988. Av någon anledning har vi inte Danzigs debut med hans mest klassiska låt "Mother" men jag bjussar på videon istället.



Ett av de roligaste livstecken vi fått av den mörke smörsångaren på senare tid är låten Thirteen som han från början skrev till Johnny Cash, som i Danzigs egen inspelning häromåret var med i soundtracket till filmen The Hangover.



Skivorna under sena 90- och 00-talet har varit lika delar metal och industri och mottagits med blandade reaktioner från fans och kritiker. Men den senaste, "Dethred Sabaoth" från i år är en återkomst till den tunga mörka rocken och den bästa på länge.

se efter om Danzig - Dethred Sabaoth finns inne 

Jag har sammanställt några klassiker med Misfits och Danzig i en spotifylista