Demoteket

Johan Andersson - Rännstensvisor från hjärtat

Ytterligare en skiva att ställa på hyllan med lokal musik har lämnats in. Den här gången från Johan Andersson, viselev på Nordiska.

Plattan innehåller 10 låtar från åren 2002-2006.

Exotica

Yma Sumac - Shou Condor

I slutet av 50-talet uppkom benämningen exotica inom musiken. Här samsas rytmer och enkla orkesterarrangemang. Läs mer om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Exotica Låna även skivan med en av genrens främsta företrädare Yma Sumac från Peru.

Techno

Booka Shade - Movements

Vi på biblioteket insåg att vi hade dåligt med skivor med ny dansmusik. Kanske är det musik som inte lånas allra mest men visst måste vi kunna erbjuda det också.

Först ut bland inköpen blev tyska Booka Shade. Deras platta Movements hyllas unisont av recensenter som har den här musiken som specialitet.

Indianer

Indianmusik

Äntligen kan vi erbjuda några plattor med musik som härstammar från indianerna i nordamerika.

Skivorna heter:

Chants and dances of the Native Americans och Sacred indian chants.

Värt att upptäcka

JJ Grey & Mofro - Country ghetto

Lovorden har verkligen överösts över detta band från den amerikanska södern. De förvaltar arvet efter andra stora artister därifrån såsom Otis Redding, Tony Joe White, Sly & Family Stone och Lynyrd Skynyrd.

Det är alltså en smältdegel av musikstilar som mynnar ut i något tidlöst. Gillar man innerlig amerikansk musik med en gnutta Van Morrison så kolla upp det här.

Två veteraner

Ozzy Osbourne - Black rain

Gary Moore - Close as you get

Håller de fortfarande. Låna skivorna och bedöm själva.

Kultband

Brian Jonestown Massacre - Tepid peppermint wondeland- A retrospective

Få, om något, nutida band försöker återskapa så som det var på slutet av 60-talet så idogt som Brian Jonestown Massacre. Under deras snart 15-åriga karriär så har bandet lyckat skapa sig ett kultryckte men aldrig slagit för den breda publiken.

Den här samlingen visar att alla som gillar The Byrds, Stones, Love, Crosby, Stills, Nash & Young och andra lite mer psykedeliska band verkligen har något att upptäcka här.

Det rycktas att bandet kommer att göra en spelning i Göteborg i sommar. Annars får man ta sig till Roskilde för att se dem. Låna skivan och lyssna in dig.

Missa inte

The National - Boxer

En tanke bakom våra inköp till biblioteket är att låntagarna ska kunna upptäcka saker som man annars missat. Därför köper vi inte allt som hamnar på topplistor eller sådant som spelas i radio dagarna i ända.

En grupp som alla popfantaster borde upptäcka är Brooklyn bandet The National. Deras purfärska skiva Boxer innehåller 12 riktigt bra låtar. Sångaren Matt Berringer har en mörk röst som det kan ta några lyssningar att vänja sig vid men sedan är man fast.

Helt säkert kommer skivan hamna på många årsbästalistor när året börjar summeras. Det kan jag lova.

Sommar

Lee Perry - Scratch attac!

Lite ojuste så blir reggaemusik ibland kallad sommarmusik. Men det är klart att en skön baktakt passar bra i värmen. Den är skivan av legenden Lee Perry innehåller två av hans bästa album från 70-talet.

Jag skulle inte alls ha något emot att ta med mig bandspelaren och gå ut och sätta mig i solen och spela den här skivan nu med en gång. Ni som har möjlighet till det får gärna komma in och låna Scratch attack!

Skottsäkra västar

The Tough Alliance - A new chance

På deras hemsida säljer TTA skottsäkra västar. Estetiken har alltid varit viktig för Göteborgsbandet. Deras spelningar har varit mer antikonserter än bra. Det har dock blivit omtalade.

Men det är klart att de gör musik som håller. Annars skulle de aldrig fått det utrymme de fått. Nya skivan har fått överlag mycket bra recensioner. Lyssna själv på deras danssanta pop med klara rötter i den så kallade Madchester eran under slutet av 80-talet.

Tänk vad man kan hitta...

...i hörlurarna när man är ute och går! I lördags fanns där massor av radiogodis och allt medan jag joggade/powergick lyssnade jag på allt ifrån Street, House, Jazz & Disco. Under en rejäl stund hörde jag på de rara tonårsgossarna i det ganska nya hårdrocksbandet Sturm und Drang. En av medlemmarna talade med vacker dialekt från Wasa i Finland och jag hamnade plötsligt via associationens väg tillbaka i mitt ungdoms Umeå med många besökare från just Wasa (som för övrigt är Umeås geografiskt närmast belägna stad). Både en och annan kul "finne" har man mött där... Nåväl, bandet Sturm und Drang lät mig stanna kvar i ungdomen ytterligare en tid då deras hit Rising Son spelades; den lät ju lika klockrent 70-talsaktig som den for ever heta låten Smoke on the water. Kul, mera!
När jag varit ute i dryga timmen och den medföljande hunden flåsade nästan lika mycket som jag, fick jag den extra och så välbehövliga energin när den där jättebraa låten från ett av Friskispassen spelades på en annan kanal. Glad o tacksam blev jag när programledaren tydligt och klart meddelade både namn på artisten och låtens titel: David Guetta med Love Don´t Let Me Go. När jag kom hem letade jag upp låten och den störtsköna videon på YouTube och diggade tills de egna tonåringarna skrikande bad mig sänka volymen eller byta låt. Hmmmm.., hämnden är ibland väldigt ljuv!

Live

Robbie Fulks - Revenge

En dubbel-cd inspelad live med den karsematiske country/americana hjälten Fulks. En skiva med sittande publik och en med stående. Alltså en lite lugnare och en lite ösigare.

Covers

Rhonda Harris - Tell the world we tried

Det danska bandet har tagit sig an den tuffa uppgiften att tolka låtar av Townes Van Zandt. Tuffa då låtarna är närmast fulländande från början.

Rhonda Harris lyckas göra något eget av materialet. Det är inga försöka att låta som orginalet utan man gör om låtarna på ett smart sätt. Det blir inte lika mycket country över det utan man går mer åt någons sorts atmosfärisk pop. Resultatet är hursomhelst väldigt bra så kom in och låna.

Christina Gustafsson

Jazzsågerskan Christina Gustafsson imponerar och berör Mig. Detta är lillasyster till den mer kända Rigmor Gustavsson. Moments Free är Christinas första och likheten i rösten är slående med storasyster och jag får påminna mig om att detta inte är Rigmor i allafall i början. Christina har skrivit all musik själv och en del av texterna på albumet och det är bra. Nu har Degerbyn i Värmskog två jazzsångerskor Rigmor och Christina. Till tonerna av spår två på albumet "This love" är det lätt att sluta ögonen och följa med i rytmen och rösten som med inlevelse sjunger om kärlek, rösten som lyser upp dagen och vad vore jag utan dig, samtidigt som det inte finns några garantier i livet och om framtiden vet vi inget om. Men det finns fler guldkorn bl.a. In the corner of my eyes. Detta är ingen kaxig jazzskiva till skilland från Joss Stones senaste album som jag skrev om i april men väl värd att låna och lyssna på.

Feist - The Reminder

Feist brukar nämnas i samband med andra artister, ledsna och sjungande flickor som jag tycker om, som Cat Power och Joanna Newsom. Jag lyssnade en del på hennes förra skiva Let it Die, med den sockersöta hitten Mushaboom (som motsägelsefullt både användes i en färgglad Lacostereklam och tlkades av bright Eyes i en stökig version). Jag tyckte om skivan men kände ändå att hon tillhörde de tråkigare artisterna i sin genre. Lite svag röst, lite meningslösa texter, inget av Cat Powers nerv, Newsoms originalitet eller Joni Mitchells lyriska ådra.
Nu kommer hon med en ny och den känns mycket mer lovande. ”The reminder spelades in på en vecka och låter spontan och omedelbar. Traditionell i formatet med 13 låtar på 3-4 minuter var, med mycket variation, från släpiga ledsna kärlekssånger (So Sorry) till gospelsvängig Nina Simone cover (Sealion), till försiktigt rockande (Past in Present). Trots den Stina Nordenstamtunna rösten har Feist mer sväng och framåtdriv i sina sånger, mer lättsam poppighet och lättillgänglighet än de flesta hon liknas vid. Man ska nog lyssna på Feist på hennes egna villkor och inte jämföra så mycket. Det känns som en somrig skiva att hitta små guldkorn i. Något att sätta på när man sitter på mjuka kuddar av plysch och dricker söta söta drinkar. Redan efter första genomlyssningen längtar man tillbaka till vissa spår (1234 och My Moon My Man) och det bådar gott.

Nytt!

Eftersom våra plastfickor varit slut så har vi inte fått ut några skivor på
någon vecka. Nu är det dock på gång igen. Ni kan bl.a. hitta:

Wilco - Sky blue sky
The Tough Alliance - A new chance
Skatalites - Anthology
Bone thugs-n-harmony - Strenght & loyalty
Joe Ely - Happy songs from rattlesnake gulch
Booka Shade - Movements
Loney, Dear - Loney, noir
Gretchen Peters - Burnt toast & offerings
Mahmoud Ahmed - Alemye
Nortec Collective - Tijuana sessions vol 3

Release the Stars - Rufus Wainwright

Rufus Wainwright tillhör väldens bästa musikerfamilj och är alldeles obegripligt begåvad som sångare, musiker och låtskrivare. Hans två skivor Want I och Want II har jag spelat till leda och där finns allt från En Bolero-inspirerad sång som börjar som en viskning och sedan exploderar, en a capella om en kvinna som älskar sin konstlärare, ett svulstigt nummer där Rufus piggt frågar sin älskare varför hela hans hjärta tvunget skulle krossas, kunde han inte fått behålla en liten bit att plantera i trädgården? Och finfina popsånger med underbara körer av syster Martha.

Vi har en DVD på biblioteket med en Rufusdokumentär som gör att man bli alldeles tagen.

Och nu kom skiva nummer fem. Först blev jag besviken på Release the Stars. Bara titeln är jolmig på något sätt, hela skivan än mer pompös än vanligt, med gigantiska orkestrar och lite av självironin och galenheten och variationen från Want-skivorna är borta. Rufus röst drunknade bland alla stråkar och jag hittade inga fyndiga texter eller berättande texter. Dessutom kände jag att jag tröttnade lite redan innan jag hann vänja mig. Men så lade jag sångerna ihop med de gamla sångerna i min Shufflespelare som spelar alla sånger i slumpvis ordning. Och plötsligt upptäckte jag att de nya sångerna är ju lika bra som de gamla ändå. Kanske är de lite mognare, lite mer medelålders bara. Kanske måste jag bara titta lite mer i texthäftet.

Låna låna!

Och gå på konserten 1 juli!

American Doll Posse - Tori Amos

Efter förra skivan Beekeeper kände jag att jag fått nog av Tori. Visst hon spelar piano underbart och man kan alltid lita på att hon är kompetent, bra melodier, bra texter, bra sång, men inte kändes det som någon utveckling längre. Bara som att hon blev mer och mer pretentiös. Beekeeper var 18 spår lång, indelat i symboler av sex olika trädgårdar som i sin tur kom igen som sexhöringen i bikupans vax. Inget fel med detta, men det var ingen sång som grep tag eller kändes spännande.

Sen läste jag en intervju om den nya skivan och den verkade om möjligt ännu mer ambitiös/pretentiös. Amos ikläder sig där rollen av 5 olika kvinnor inspirerade av grekiska gudinnor, alla fem talar olika dialekter, sjunger olika slags sånger, skriver varsin blogg, ser olika ut med olika kläder och peruker. Dessutom ska hon uppträda som alla fem på framtida konserter. Och skivan har 23 spår.

MEN, American Doll Posse är ju hur bra som helst. Amos tar ut svängarna och låter rockig och Kate Bushig och politisk som i fornstora dagar. Big Wheel är en klockren hit, men av albumets 23 spår är det säkert 10 till som är blandbandsmaterial, och ingenting är tråkigt. Allt har fastnat, jag nynnar med i varenda en av de 23 spåren. Skivan går och går hemma och den går i min iPod men jag tröttnar inte.

Och plötsligt blir jag faktiskt intresserad av de fem gudinnekvinnorna och deras bloggar. Det verkar inte alls pretentiöst utan genialt.

Nytt till demoteket

Elias Frank

Precis uppställd på demotekshyllan är Elias Franks fyralåtars cd. Där tolkar han bland annat
Sjörövar-Fabbe och Briggen Blue Bird af Hull.

Kom in och låna.

Tracey Thorn

Jag hittade Tracey Thorns senaste skiva "Out of the woods" på biblioteket för några veckor sedan och har lyssnat flitigt på den sedan dess. Jag föll för den direkt. Den är en blandning av försiktig techno, lite pop och lågmälda ballader.
Det var också något vagt bekant över den. Det kändes som jag hört det här tidigare. Och javisst, Tracey Thorn var ju ena halvan i popduon "Everything but the girl" som jag lyssnade flitigt på under sent 1980-tal och som sedan fallit i total glömska. Hon har dessutom samarbetat med Massive Attack i flera av deras projekt. Massive Attack är också en given favorit. Har ni lyssnat på dem? Skivorna finns på biblioteket. Men nu skall jag lämna inköpsförslag till Mattias på "Everything but the girl" som vi ännu inte har någonting av.

Outlaws

Outlaw country - live from Austin Tx DVD

Inspelning från den hyllade tv-serien Austin city limits. Medverkande denna kväll 1996 var Kris Kristofferson, Waylon Jennings, Willie Nelson, Billy Joe Shaver och Kimme Rhodes.

Tillsammans bjuder de på 14 låtar som kan avnjutas på denna dvd.

Opera

Här ser ni upphovsmannen till operan Norma. Han heter Vincenzo Bellini.

Biblioteket har just köpt in en inspelning av denna opera med Montserrat Caballé som Norma.

Kan norrmän spela rockmusik?

Bigbang - Too much yang

Det är ganska få norska band som slagit igenom i Sverige. Bigbang, ett väldig fånigt tycker undertecknad, borde kunna bli mer känt även i vårt land. Deras förra skiva gick direkt upp på första plats på den norska topplistan.

Bigbang spelar gitarrdriven melodiös rock som verkligen har sina ljusa stunder. Tom Petty, Stones, Neil Young och en del 70-tals rock hörs som tydliga influenser. De blandar upp det med en liten alternativrock känsla som gör det hela mer eget.

Våga lyssna på norsk rock.

Melodifestivalen

Dubbel-cd med alla 42 låtar från årets Eurovison song contest i Helsingfors finns nu att låna.

Power-trio är tillbaka

Rush - Snakes & arrows

Det kanadensiska bandet Rush har många fans runtom i världen. Finns det några i Kungälv?

Aktuella på trackslistan

Shout Out Louds - Our ill wills

Det svenska popbandet verkar nu få sitt riktiga genombrott. Cure-pastichen Tonight I have to leave it klättra på listor just nu.

Skivan innehåller mer guldkorn om man är svag för melodiös pop.

Nykomling

Sonja Aldén - Till dig

Före årets melodifestival var det inte många som kände till Sonja Aldén.
Men med låten För att du finns så intog hon mångas hjärtan. Nu kommer debuten som är full med smäktande ballader.

Ciara

Ciara - The evolution

Amerikans r&b stjärna som låntagare önskat.

Svensk ny-psykedelia

Dungen - Tio bitar

Gustav Ejstes och hans mannar fortsätter på inslagen väg. En väg som går hem i USA. De måste vara ett av få band som sjunger på svenska men som ändå hittat en publik "over there".

Vissa kan sno med stil

Dale Watson - From the cradle to the grave

Det här låter så mycket Johnny Cash att man måste skratta. Grejen är också att det låter så bra att man måste lyssna. Watson kan nämligen sin sak. Lyssna bara på inledande Justice for all.

En kaskad av gitarrer

Dinosaur Jr. - Beyond

Nu åter med orginaluppsättningen så visar J. Macis, Lou Barlow och Murph alla alternativa gitarrband var skåpet ska stå.

En riktigt bra comebackplatta som säkert finns med på många årsbästalistor när året summeras.

Legend

Mavis Staples - We'll never turn back

Nu finns den unisont hyllade plattan med Mavis Staples på biblioteket. Med hjälp av producenten Ry Cooder har Staples lyckats samla kraft. Det är få 67-åringar som låter så här angelägna fortfarande.

Seattle

Nu har du chansen att lyssna på sex band från Seattle i våra lyssningsstationer. I år är det 20 år sedan det legendariska skivbolaget Sub Pop startades. De lade grunden till en musikrörelse som blev större än någon kunde ana. Grungen blev namnet och sex av de viktigaste banden finns nu alltså att njuta av hos oss.

Banden är Screaming Trees, Soundgarden, Nirvana, Alice In Chains, Mudhoney (se bilden) och Pearl Jam.

Regina Spektor - Begin to Hope

Regina Spektor är jättebra. På många sätt. Men hon är jobbig också. Pippi Långstrump kallar de henne i Aftonbladet och det är nog inte helt fel.

Hon spelar piano men låter inte alls som Tori Amos, hon är roligare, galnare, punkigare.

Hennes musik är lite som en sån där tonårig tjej som är väldigt intensiv och väldigt orginell och ganska självupptagen. Det är charmigt och uttröttande på samma gång. Som de här raderna från That Time, en sång på nya skivan Begin to Hope, när man bara känner att man aldrig vill träffa henne (även om jag inte röker).

Hey remember that time when I would only smoke Parliaments
Hey remember that time when I would only smoke Marlboros
Hey remember that time when I would only smoke Camels
Hey remember that time when I was broke
I didn't care I just bummed from my friends
Bum, bum, bum, bum, bum...

Begin to Hope är ljudmässigt ganska radiovänlig. Det är en jämn ljudnivå, inget som skär sig för högt eller viskar för tyst. Det är fler instrument, tydliga melodier och en oerhörd variation i sången. Ofta låter det som att Spektor är en liten flicka som precis håller på att experimentera med sin röst för första gången, härmar olika ljud, andas medan man pratar, låta som hicka och skratt och en prinsessa och ett monster.

Samson som ursprungligen var med på en tidig skiva: Songs, i mer demoaktig version, är upputsad och vacker. On the Radio är en fyndig sång med catchy refräng:

On the radio
We heard November Rain
That solo's really long
But it's a pretty song
We listened to it twice
'Cause the DJ was asleep

Men min favorit är definitivt öppningssången Fidelity, ett sådant där kort litet mästerverk som man vill höra på repeat hela tiden. Coolt intro, som känns nästan mer gammeldags Hip hop än indie-singersongwriter, men sen kommer Spektors röst och avslöjar genren. Det är rytmiskt, melodiöst, hittigt och melankoliskt på samma gång. Texten är också en av de mjukaste på skivan, mer känsla än kaxig humor.

I never loved nobody fully
Always one foot on the ground
And by protecting my heart truly
I got lost, in the sounds.


Skivan finns på biblioteket!