tisdag 3 augusti 2010

Van


Nu tänkte jag skriva om Van Morrison, av ingen särskild anledning förutom att han chefar. Eller det var ett för svagt ord, han regerar! Trion album han gav ut mellan 68 och 70 är en helt otrolig bedrift och det är ofattbart att han gjorde dem på bara tre pår. 


Astral Weeks anses allmänt som ett av världens 100 bästa album och inte utan anledning. Det är en hypnotisk blandning av folk, jazz, psykedelia och allt du kan tänka dig sammanhållet av en av historiens bästa röster, kanske den bästa. Låtarna befolkas av diverse udda existenser och någon spirituellt budskap verkar gömma sig mellan raderna. Albumet låter annorlunda varje gång man lyssnar på det. En klassiker du inte kan leva ett helt liv utan att lyssna på. 




Moondance lyckas göra det omöjliga, följa upp en perfekt skiva med en som är lika bra fast på ett helt annat sätt. Här är det den nordirländska soulen och ett organiskt sväng som ersatt den psykedeliska mångsidigheten. "And It Stoned Me", "Moondance" och "Into the Mystic" är helt enkelt löjligt bra låtar och allt annat är ungefär samma klass. 




His band & the Street Choir renodlar soul- och gospelinfluensen på Moondance och innehåller Vans bästa låt, "I'll be Your Lover Too". Skivan innehåller lika mycket toksväng med blås och körer som vackra ballader. 

Inga kommentarer: