Årets skiva?

Ass – Salt marsh

Jag vet inte hur det kom sig att gitarristen Andreas Söderström valde namnet Ass på sitt soloprojekt. Enligt undertecknad är det ett rätt uselt namn, särskilt med tanke på vilken musik han spelar.

Nåväl, strunt samma vilket namn det står på skivan. Det viktigaste är att musiken låter bra. Och i mina öron så låter Salt marsh alldeles fenomenalt. Andreas Söderström har på tidigare skivor visat att han är bra gitarrist och de sparsmakade arrangemangen har varit bra.

Men nu när man hör honom tillsammans med ett gäng musiker ur den svenska jazzeliten så faller allt på sin plats. Det är fortfarande sparksmakat men dynamiken som musikerna skapar ger de sju låtarna en skjuts in bland de riktigt klassiska instrumentalskivorna. För på Salt marsh finns inga vokala inslag. Det är instrumenten som väcker känslorna.

Salt marsh har hamnat på jazzhyllan. Men det är långt mycket mer än ett vanligt jazzalbum. Antagligen är det inte ens jazz. Det är inte folkmusik heller och det är definitivt inte rock. Det är bara vackert.