Tracey Thorn gör det igen!

Att lyssna på en ny Tracey Thorn-skiva är, för att använda en väldigt sliten metafor, som att träffa en gammal vän man inte träffat på länge. Några små saker har förändrats men överlag är din kompis samma fantastiska person som vanligt bara några år äldre och med lite fler erfarenheter. Ursäkta metaforen igen. Hur som helst är nog få artister lika konsekventa som Tracey Thorn. Från den skeva men vackra postpunkpoppen hon gjorde med Marine Girls på 80-talet, discopopen hon gjorde med Ben Watt i Everything But the Girl på 90-talet och hennes soloskivor på 2000-talet är det hennes röst, en av de bästa inom popmusik, och hennes texter som alltid alltid handlar om relationer, som är det viktiga i låtarna. Jämfört med hennes briljanta solocomeback Out of the Woods från 2007 som framför allt var en modern danspopskiva, är det här mer en skiva som bygger på starka ballader. Men som sagt så handlar all Traceys musik mest om kärleksproblem och ett regnigt London.

Se efter om skivan finns inne