Anna Järvinen

Ännu en otippad favorit för min del. Katrin här på biblioteket lånade ut skivan till mig efter att hon själv haft den. Jag tittade igenom texterna i häftet och tyckte att de var sådär. Svenska, mjäkiga och med rim som hjärta och smärta. Jag lämnade tillbaka den utan att lyssna.
Men så läste jag en intervju någonstans. Och en fin recension någon annanstans. Och så lånade jag den igen. Och ja, vissa skivor är bara bra utan att man riktigt kan förklara det. Anna Järvinens röst är lite avig, lite överkänslig. Melodierna är inte direkt några uppenbara poprefränger, men man kan ändå sjunga med på en gång. Håkan Hellström tycker vissa att hon påminner om och fast det egentligen inte alls är särskilt likt så är ändå jämförelsen relevant. Det känns äkta och originellt och oerhört långt ifrån Idol-idealet.
Absolut bästa svenska skivan 2007 för min del.