Martha Wainwright - Martha Wainwright

Såhär när det börjar komma en mängd "åretsbästalistor" i alla tidningar tänkte jag passa på att tipsa om min förra årets bästa: Martha Wainwrights självbetitlade debut.

Maryhas båda föräldrar, hennes moster och hennes bror Rufus var redan kända för längesen när hon debuterade, och då är det imponerande att lyckas överträffa dem allihop.

Skivan är egentligen inte unik, det är inte några speciella instrument eller nyskapande melodier. Det är inte ens några udda låtlängder eller spännande gäster. Men allting är sådär fantastiskt bra. Melodierna är vackra och medryckande, texterna konsekvent välskrivna och gripande, allt från när Martha kallar sin pappa "Bloody Mother Fucking Asshole" till den olyckliga kärleken i "Don't forget": "But in my silly mind I've gotten married to you / You're across town, don't even have a clue", och allra bäst är rösten: Martha Wainwright behärskar allt från ilsken skönsång till änglalika körer.

Martha Wainwright tar den uttjatade genren rocking singer-songwriterpop, och gör det så fantastiskt bra att hon inte ens behöver förnya den för att blända.