Buffalo Tom

Buffalo Tom har aldrig fått de stora rubrikerna. För det är de nog för vanliga. Se bara bilden ovan. Men låt er inte luras. För Buffalo Tom är ett band att älska. Ända sedan de bildades i slutet av 1980-talet har de leverat fin musik.

Bandets gitarrbaserade rockmusik med lite alternativ touch har stora kvaliteter. Efter bandet legat på is ett tag så återkom de för några år sedan med plattan Three easy pieces. En urstark comeback och skivan kan väl mäta sig med gruppens stora verk från mitten av 1990-talet. I dagarna har nya skivan Skins släppts. Där fortsätter bandet att imponera. Det är tidlös musik från ett klassiskt band.

Kom in och låna skivan Skins. Passa även på att låna deras skiva Sleepy eyed från 1995. Den är kanske deras allra bästa. Vill man ha några smakprov kan man lyssna på denna spotifylista. Klicka här

Årets skiva?

Ass – Salt marsh

Jag vet inte hur det kom sig att gitarristen Andreas Söderström valde namnet Ass på sitt soloprojekt. Enligt undertecknad är det ett rätt uselt namn, särskilt med tanke på vilken musik han spelar.

Nåväl, strunt samma vilket namn det står på skivan. Det viktigaste är att musiken låter bra. Och i mina öron så låter Salt marsh alldeles fenomenalt. Andreas Söderström har på tidigare skivor visat att han är bra gitarrist och de sparsmakade arrangemangen har varit bra.

Men nu när man hör honom tillsammans med ett gäng musiker ur den svenska jazzeliten så faller allt på sin plats. Det är fortfarande sparksmakat men dynamiken som musikerna skapar ger de sju låtarna en skjuts in bland de riktigt klassiska instrumentalskivorna. För på Salt marsh finns inga vokala inslag. Det är instrumenten som väcker känslorna.

Salt marsh har hamnat på jazzhyllan. Men det är långt mycket mer än ett vanligt jazzalbum. Antagligen är det inte ens jazz. Det är inte folkmusik heller och det är definitivt inte rock. Det är bara vackert.

Skivtips

Phosporescent - Here's to taking it easy

Redan på förra plattan, en hyllning till Willie Nelson, så visade Phosphorescent att de är ett band på väg uppåt. Nu har de tagit steget full ut.

Nya skivan Here’s to taking it easy står på pop/rock avdelningen men det finns så mycket countryinfluenser att den nästan lika gärna kunnat stått på bland countryskivorna.

Det finns något klassiskt över skivan. Sådana känslor man får när man lyssnar på The Band. Även en modern legend som Will Oldham är en given referens. Nu säger jag inte att Phosporescent når upp till dessa legendariska artister. Men skivan är så bra att det ändå går att nämna de fina referenserna i samma andetag och känna att man inte göra bort sig.

Den 21 september spelar bandet på Pustervik i Göteborg. Missa inte!