Hip Hop

Nu när sommaren kommer ser alla fram emot att ha semester eller sommarlov, att hänga utomhus i solen och umgås, sola eller varför inte grilla? Och inget säger "Grillfest!" lika mycket som ett fett hiphop-beat! Vi på biblioteket har naturligtvis soundtracket till din barbecue!



v/a - Hip Hop evolution 2-CD
Denna samling innehåller högvis med hits som Naughty by Nature's "O.P.P.", Biggie's "Mo Money Mo Problems", Missy Elliots "Get ur Freak On", undergroundklassiker som Capone-N-Noreagas "Bloody Money" och old school-milstolpar som Afrika Bambaatas "Planet Rock". En festskiva, helt enkelt.

länk till katalogen för hip hop evolution





2pac - Me Against the World
2pacs bästa skiva är fullsmockad med smootha beats och Tupacs melodiska flow som på ett ögonblick tar er till ett soligt Compton där alla chillar och lever thug life.

Länk till Me Against the World i katalogen




Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx
Är ni lite mer east coast och hellre har en New York-inspirerad gatufest, är Raekwons gangstaopus "Only Built For Cuban Linx" ett måste. Skrapiga beats, samplingar och ständigt refererande till maffiafilmer gör att denna klassiker funkar lika bra i Kungälv som Staten Island.

Länk till Only Built 4 Cuban Linx i katalogen




Nas - IllmaticOm du fortfarande är i the New York State of Mind är det bara att mata på med Illmatic - ett perfekt album med svängiga beats och Nas gatupoesi.

Länk till Illmatic i katalogen




Public Enemy - It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back
Är du old school och tycker du att modern hiphop inte är tillräckligt politisk, är det bara att slå på Public Enemys klassiker en gång till! Don't believe the hype!

Länk till It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back i katalogen




Dr. Dre - The Chronic
Ingenting säger "sommar" som Dr Dre's G-funk och Snoop Doggs tillbakalutade rap. Bara att höja basen på bilstereon i din low rider och ta med dina homies på en tur någonstans.

Länk till The Chronic i katalogen


Fler hiphop tips:

Lauryn Hill - The Miseducation of Lauryn Hill
Mobb Deep - The Infamous
GZA - Liquid Swords
A Tribe Called Quest - Anthology
Method Man, Ghostface, Raekwon - Wu-Massacre
Notorious B.I.G - Life After Death
Jay-Z - Reasonable Doubt
Raekwon - Only Built 4 Cuban Linx II
Sugar Hill Hip Hop Box set
De La Soul - The Best of De La Soul
El-P - Fantastic Damage
K'Naan - Troubadour
Latin Kings - Mitt kvarter
Ken Ring - Hip-hop

Karen Dalton

Karen Dalton är sådär superkreddig som Vashti Bunyan i kvadrat. Kompis med Bob Dylan, Nick Caves idol, två obskyra skivor som kom 69 och 71. Själv har jag nog varit lite avskräckt av att hon är så himla "rätt" och dessutom skrev hon inte egen musik. Men så blev jag lite sugen ändå när jag såg "In My Own Time" bland våra skivor. Och jo, när jag väl fått in skivan i spelaren så låter det ju helt fantastiskt. Som om Billie Holiday skulle sjunga folkrock.

Martha Wainwright - Martha Wainwright

Såhär när det börjar komma en mängd "åretsbästalistor" i alla tidningar tänkte jag passa på att tipsa om min förra årets bästa: Martha Wainwrights självbetitlade debut.

Maryhas båda föräldrar, hennes moster och hennes bror Rufus var redan kända för längesen när hon debuterade, och då är det imponerande att lyckas överträffa dem allihop.

Skivan är egentligen inte unik, det är inte några speciella instrument eller nyskapande melodier. Det är inte ens några udda låtlängder eller spännande gäster. Men allting är sådär fantastiskt bra. Melodierna är vackra och medryckande, texterna konsekvent välskrivna och gripande, allt från när Martha kallar sin pappa "Bloody Mother Fucking Asshole" till den olyckliga kärleken i "Don't forget": "But in my silly mind I've gotten married to you / You're across town, don't even have a clue", och allra bäst är rösten: Martha Wainwright behärskar allt från ilsken skönsång till änglalika körer.

Martha Wainwright tar den uttjatade genren rocking singer-songwriterpop, och gör det så fantastiskt bra att hon inte ens behöver förnya den för att blända.

Vespertine - Björk

Vespertine är en underskattad skiva. Den har inga självklara hittar som "It's oh so Quiet" eller "Yoga" eller "Human Behaviour", men som helhet är den definitivt Björks bästa album tycker jag. Man kan jämföra omslaget med hennes andra skivor. Björk brukar alltid konfrontera tittaren på sina omslag i vanliga fall, oavsett sminkning och frisyr tittar hon alltid rakt in i kameran. Men inte på Vespertne, här är hon i bakgrunden, frånvänd, nästan gömmer sig. Sådan är musiken också. Speldosor, harpor, inspelade småljud, väldiga inuit-körer. Långt ifrån de vanliga rytmerna och omedelbara melodierna.
Om man googlar på ordet Vespertine får man fram detta:

Of, relating to, or occurring in the evening. In Botony it is the opening or blooming (of a flower) in the evening. In Zoology it describes a creature that becomes active in the evening, as bats and owls; see also: crepuscular.

Det ger lite av känslan. Lyssna på Hidden Place och Pagan Poetry eller vilken sång som helst. Här finns inga svaga spår.

The Sounds- I like!

-Fragile handle with care
- Na, na, na I couldn´t act like you
- I´ll been dying to say this to you

Fraserna är hämtade från tre låtar på senaste skivan. Dying to say this to you

Pop, rock & inslag av synth och helt galet tempo som gör mig glad & på bra humör......